Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Geijers sista sjukdom och död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AGNES FÖRLORAR HOPPET
125
»ohjälpligt gul» till sinnes. »Ack,» heter det i ett bref
till fästmannen, »vi ha ej mycket att hoppas, tror jag.
Ibland tycker jag det är, som hela världen såge sä mörk
och död ut för mig, då jag tänker mig honom borta.
Men det är ju oförnuftigt att gräma sig så. Hvarför
skall man af egoistiska känslor ej unna en sådan ande
som hans hvila, ljus och klarhet? Om jag hade dig här,
skulle jag säga dig alla tankar som plåga mig. En fråga,
som för mig oupphörligt återkommer är: »Skall min
själ, så mörk, så oupplyst, sa ofullkomlig, en gång,
sedan detta första är förgänget, kunna finna hans?»
Men denna tanke gör mig ej ondt; den sporrar mig till
det goda, det rätta. Gör jag dig ledsen på mig,
förskräckt med mina grubblerier? Men de äro en del af
mitt väsende som ej kan utrotas, och du vet ju, att den
ljusa, den glada delen af min själ kan fröjdas åt all
jordens glädje. Ibland tänker jag: kanske Adolf med
förskräckelse tänker på en hustru, som blir tråkig genom
oförnuftiga funderingar. Men jag ville ej vara af med
den mörka delen af mitt inre, ty den håller i styr den
andra, som annars ibland kunde flyga sin väg med
både sans och förnuft.»
Adolf svarar härpå: »Genom hvad Gerhard Hofsten
sade mig, huru svag han redan då fann vår gode, älskade
far, var jag mer orolig för honom än jag vågade säga.
Hvad du nu säger ökar mitt bekymmer, och jag bara
önskar jag vore eder närmare för att kunna komma
till eder och se honom. Men vi måste dock föresätta oss,
min älskade vän, att hoppas det bästa och ej gifva plats
at modlöshet och sorg i förtid. Att det ej är lätt, känner
jag nog, men man måste försöka. Jag ville så gärna
skrifva vidlyftigare om dina religiösa skrupler, för att
lata dig veta, att jag förstår dem, att du, min egen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
