- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Fjärde samlingen : 1846-1847 /
144

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Runebergs Vårt land. Svenska pressen om Geijer. Två bref från hans änka. Hans jordfästning. Grafsättningen i Uppsala. Den dödes eftermäle

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

144

UNDERGIVENHET

i sin fulla dager. Om jag varit värdig hans, är en
fråga och ett ömt grubbel, som försynen i sin allvishet
öfver mig en gång får afgöra, och jag innesluter det
med förtröstan i Hans vård som rättvisligen dömer.
Glad är jag i min sorg, att jag klarligen kan känna,
hurusom mycken nåd mycket kan ödmjuka. — Bäst
vet Han ock, att jag aldrig känt mig stolt vid den
salige vännens ofta yttrade ord: »Ingen, jag känner
ingen, som varit och är så lycklig som jag.» Dessa
ord hörde jag ofta af honom detta sista halfva år,
då han tyckte, att vi kunde göra hvar man rätt och
inga sådana bekymmer tryckte honom.

Ingenting är ännu beslutet för min framtid och
blir ej, förrän min älskade A. Hamilton kommer. Att
vara med de kära barnen är nu min enda återstående
glädje, och jag ämnar nu börja sista delen af min
lefnad på Blomberg. För min person sörjer jag ej,
tillfredsställd i mitt inre öfver att ingen obetald skuld,
ingen medmänniskas förlust skall fördunkla det minne
som hädanefter blir min dyrbaraste skatt. Nog kan
det ställas godt för mig, som har så förträffliga och
älskvärda barn. Min öfriga lifstid kan bli lugn och
angenäm, om jag det förtjänar, och jag har ju en
outtömlig källa af minnen i ord och i toner, som jag
känner skola »vagga mitt hjärta till ro».

Om onsdagen blir begrafningen. Jag kan ej hoppas,
att någon af mina Uppsalavänner därvid blifver
närvarande, men — hans stoft skall hvila i Uppsala
kyrkogård. Följen honom då, om I kunnen, mina kära vänner
och väninnor!! — Jag kan ej säga mer än: Gud
välsigne er alla!!

A.-L. G—r

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:20:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/4/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free