Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Runebergs Vårt land. Svenska pressen om Geijer. Två bref från hans änka. Hans jordfästning. Grafsättningen i Uppsala. Den dödes eftermäle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JORDFÄSTNINGEN 147
Hvardera ensamt är nog, när man det är såsom han,
att förvärfva ett namn, som ej blekes så lätt utaf tiden.»
Sista raden lyder:
»Herren signe ditt stoft, kröne din segrande själ!»
Därefter upplästes följande verser ur ps. 481:
»Ack när så mycket skönt i hvarje åder
Af skapelsen och lifvet sig förråder,
Hur skön då måste själfva källan vara,
Den evigt klara!
O ljusets, fridens, salighetens källa!
När skall för mig din rena våg uppvälla?
Hvem förer mig till dina friska flöden?
Den stilla döden.
Var tröst, min ande, hoppas, bed, försaka!
Dig vännen vinkar: Du skall se och smaka,
Hur ljuf han är, och sjunka i hans armar,
Som sig förbarmar!»
Därpå följde »Fader vår» m. m.
Sorgmusiken bestod i en vacker kantat, af A. F.
Lindblad arrangerad efter en koral jämte melodien till
Geijers Vikingen.
Likkistan hade till inskrift, vid hufvudet den dödes
namn, vid fötterna denna vers ur ps. 492:
»En anda, som bad och som trodde,
Där ägde sin älskade boning;
En brinnande vishet där bodde,
Som närdes af Kristi försoning.»
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
