- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Fjärde samlingen : 1846-1847 /
156

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Runebergs Vårt land. Svenska pressen om Geijer. Två bref från hans änka. Hans jordfästning. Grafsättningen i Uppsala. Den dödes eftermäle

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

156

ATTERBOMS MINNESHÄLSNING

undra. Äfven hufvudpersonerna på den tafla jag nu
framburit, Thorild och Gustaf, lefva där i skärad
verklighet, skifta olympiska samspråk och förstå
fullkomligt hvarandra. — Eller fortfar, jämväl inom denna
högre tingens ordning, i någon mån en åsikternas
skiljaktighet? — Utan tvifvel är lifvet där en musik, i hvilken
blott sådana dissonanser förekomma, som äro
nödvändiga för frambringandet af det rikaste välljud. Om de
andar, som bebo klarhetens och fridens värld, någon
gång skåda tillbaka på den jord, hvar vi andra ännu
möda oss i så mången fåfänglig växling af arbeten,
önskningar, förhoppningar och förhinder: huru måste
icke då all vår sträfvan efter ett mål, som städse
undanviker, framstå i hela sin egenskap af ett barnspel,
hvaröfver de odödlige småle! Och likväl förhöjes, måhända,
stundom detta smålöjes glans af någonting som liknar
en tår, när de se, huru äfven allt det, som i människans
personlighet är det högsta, omslutes af denna lek inom
en rymd så knapp, att vi näppligen vid dess ena gräns
hunnit känna »stugan för trång» och ur »skogen» längta
ut på »hafvet», än vi redan befinna oss på den andra
och på »den stilla sjö», öfver hvilken aftonbönens klocka
börjar klinga. Må, vid denna klang, min hälsning
uppstiga till dig och till kretsen af gemensamma vänner!
Jag är viss, att du, liksom tillförne här, skall äfven där
möta mig med en glad blick, ett hjärtligt handslag, en
omfamning som inviger för evigheten.» —

För sammanhangets skull nämnes här slutligen det
Minnestal öfver Geijer B. E. Malmström i den studerande
ungdomens namn framförde i Uppsala, ehuru det hölls
först ett år efter Geijers bortgång. Om denna teckning
af den hänsofne kanske är den mest gedigna som
omedelbart framkallades af dödsfallet, så ligger en grund

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:20:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/4/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free