- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Fjärde samlingen : 1846-1847 /
164

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Ett stilla bröllop. Anna Lisa Geijers sista år. Agnes Hamiltons senare öden. På Uppsala kyrkogård

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

164

FLYTTNING TILL UPPSALA

pappas sista skänk, och med en stämma, hvars
själfulla klang är oförgätlig, tar hon upp Paul Gerhardts
psalm:

»Nu hvilar hela jorden,
och luften mörk är vorden,
snart världen sofver sött;
men dig, min själ, bör vaka,
att bönens sötma smaka
och i din andakt ej bli trött.»

Några få år efter denna stund var den landtliga
idyllen redan sprängd. En dag frågade Adolf Hamilton
helt oförberedt sin hustru: »Hvad skulle du säga om
att bli landshöfdingska i Uppsala?» Öfverraskningen var
säkert ej ringa, och utsikten, af skäl som till en del lätt
inses, frestande i flera hänseenden. Men Agnes hade
ett alltför klart förstånd och ett redan för mognadt allvar
att ej inse och behjärta den tilltänkta upphöjelsens
vådor. Hennes erfarenhet var stor nog för att visa henne
på förhand icke blott tyngden af det ansvar som skulle
läggas på hennes mans skuldror, om han mottoge den
erbjudna platsen, utan äfven hvad hon själf kunde få
att bära som den tongifvande inom sitt kön, där det är
så godt om skarpa ögon och hvassa tungor. När det
viktiga beslutet var fattadt att utbyta det fridfulla hemmet
på Kinnekulle mot salarna på Uppsala slott, stillade hon
sin betänksamma oro med minnet af en gammal inskrift,
som hon läst på en husvägg i Tyskland: »Allen kann
Man nicht gefallen.»

Uppsalatiden blef i själfva verket för makarna rik
på bekymmer. Men deras äktenskapliga lycka var byggd
på för fast grund att kunna förstöras ens af de svåraste
pröfningar. Deras inbördes trofasta kärlek höll dem

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:20:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/4/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free