- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Fjärde samlingen : 1846-1847 /
171

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Ett stilla bröllop. Anna Lisa Geijers sista år. Agnes Hamiltons senare öden. På Uppsala kyrkogård

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HVARDAGSLAG 171

#

så behöfdes, fann ett hörn med »ljufligt lä» i skydd af
norra tornet och kunde tro sig på landet, om man ej
blickade ner mot backens fot och af de många taken
erinrades om stadens närhet. Midt under samspråket
eller läsningen af en bok kunde Agnes lyfta handen
med ett: »Tyst! Å, hör trädgårdssångarn!» Hon hade
en egendomlig kärlek till denna fågel. En annan sorts
nöje beredde henne hundarna — sådana fyrbenta
gunstlingar funnos alltid i familjen — deras krumsprång och
upptåg narrade henne ibland att skratta, tills hon fick
tårar i ögonen, slog sig på knät och utropade: »Å söta...
å söta...!» Dessa uttryck vädjade till de öfriga
åskådarnas känslor.

Under den mörka årstiden hade man alltid efter
middagen en treflig pratstund till kaffet i det lilla
vindel-trappskabinettet. På kvällarna samfades man oftast i
biblioteket. Gamla grefvinnan Marie Charlotte, nu såsom
änka bosatt hos sin äldste son, i hvars hem hon afled
elfva år före sin sonhustru, infann sig, så länge hennes
krafter stodo bi, vanligtvis vid dessa aftonstunder, men
satt orörlig vid sitt handarbete och öppnade sällan
munnen. En gång efter ett allmänt och högljudt glädjeutbrott
vände Agnes sig till svärmodern, kysste hennes hand och
yttrade: »Det är tokiga barn mamma har.» Gumman
log vänligt, men med en viss ansträngning, förblef stum
och återvände till sin inre värld. Hon inverkade dock
ej hämmande på samlifvet. Man roade sig med bouts
rimés och andra stillsamma intelligenslekar eller njöt —
helst och oftast — af någon förfriskande lektyr,
hvarunder åhörarna kunde syssla med sömnad,
hängmatts-bindning, teckning eller till och med en så själskräfvande
sysselsättning som schackspel, hvilket särskildt
intresserade familjefadern, utan att afleda hans uppmärksamhet
från läsningen. Deri gamle vännen Dickens kom under

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:20:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/4/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free