Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Ett stilla bröllop. Anna Lisa Geijers sista år. Agnes Hamiltons senare öden. På Uppsala kyrkogård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
hundraarsdagen 1883
dessa kvällar åter till heders, och vid vissa partier i
hans böcker gjordes ett uppehåll, då man förtrodde
hvarann, hur väl man mindes det och det, fast man ej
hört det på många Herrans år; hvilket egendomligt
intryck den och den situationen gjort på en första
gången; med hur obeskriflig fägnad man stiftat sin
tidigaste bekantskap med sådana figurer som Pecksniff,
Mr Micawber och Mrs Mac Stinger. — Äfven den nyare
litteraturen följde man med intresse. Det var en stor
fröjd att få skära upp en nyutkommen del af Fältskärns
berättelser; man lyssnade uppmärksamt till Camilla
Colletts meddelanden om sin ryktbare bror Henrik; halft
indignerad och halft misstroende sina öron, hörde man de
groteska och befängda scenerna i Per Gynt, men måste
ibland skratta, nästan mot sin vilja, och tjusades alltid då
Solveig uppträdde. Bottigers påbegynta själfbiografi
förelästes äfven. Författaren berättar där, hur han som
ny-anländ student under en vandring uppför slottsbacken i
Uppsala fick utpekad för sig en medelålders herre,
tydligen en professor, hvilken, bäst det var, aftog den ena af
sina gröna handskar för att utföra en handling, som den
unge nykomlingen tydligen aldrig väntat sig möjlig af en
akademisk lärare. Vid detta ställe, och innan något namn
hunnit nämnas, afbröt Agnes föreläsaren med sitt vanliga,
friska skratt och utropade nästan triumferande: »Det
var Geijer!!»
Hon talade ej ofta om den älskade fadren, men
han stod för hennes själ lika uppburen och lika lefvande
som någonsin med sina små egenheter. Hennes ljusblå
ögon strålade af skälmaktighet, då hon härmade, hur han
vid middagsbordet begärde lingonsylt på äkta
värmländska: »Ta hit krösmoset!»
Agnes fick upplefva hundraårsdagen af Geijers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
