Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Ett stilla bröllop. Anna Lisa Geijers sista år. Agnes Hamiltons senare öden. På Uppsala kyrkogård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
AGNES’ JORDAFÄRD
Det var aftonen af en brännande het dag hon fördes
till jorden, just som värmen började mildras.
Sommarstillheten hvilade öfver staden, från den forna Geijerska
gården flaggades på half stång. Agnes sänktes ner i
sin trånga grift vid Atterboms ord och sin faders toner:
»Stilla, o stilla!
Somna från storm och snö!
Ensliga lilla,
nu är det tid att dö!
Kallt är kring dal och sjö;
stilla, o stilla!
Stunderna ila,
snart du den sista ser;
hvila, o hvila!
vissna som andra fler! —
Hjärta, hvad vill du mer?
Hvila, o hvila!»
Öfver den dödas stoft talades allvarsamma, i sin
osmyckade sanning nästan sträfva ord om det
förödmjukande ok af smärta som i lifstiden varit lagdt på hennes
skuldror. Hon hade burit det undergifvet och stilla.
Nu var det aflyftadt. — Och i ett träd alldeles intill
grafven satt under hela akten Agnes’ älskling
trädgårdssångaren och fyllde oafbrutet luften med sina mjuka,
jublande toner. Liksom fadren myllades hon ner under
fågelsång.
Vid hans grift — endast ett stenkast från dotterns
dröjde de sörjande fränderna, innan de lämnade
kyrkogården, en stund med blottade hufvud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
