- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Fjärde samlingen : 1846-1847 /
176

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Ett stilla bröllop. Anna Lisa Geijers sista år. Agnes Hamiltons senare öden. På Uppsala kyrkogård

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

176

MÅNGA NAMN FRÄN GEIJERS TID

här möter oss en hel klunga af vårdar talande om
Geijers tid. Vi betrakta först den präktiga örn som slagit
sig ned på Värmlands nations grafsten och stiga sedan
bakom denna för att på en annan sten läsa kyrkogårdens
kanske bäst funna inskrift: »I svenska toner lefver
främlingens minne». Det är väl knappt af nöden att fästa
ögonen på namnet för att veta hvem man hedrat med
dessa ord: J. C. F. Haeffner, den egentlige grundläggaren
af Uppsala musiklif. Vi påminna oss, att det var han,
som ordnade och harmoniserade melodierna till Geijers
och Afzelii folkvisesamling, likaså han som gjorde
sättningen till den gamla »Narvamarschen» med Geijers ord:
Viken, tidens flyktiga minnen. På andra sidan gången
har Hæffner ej långt till nära anförvanter, sin dotter
och sin måg, Sigurd Ribbing, åter en filosof, Geijers
hängifne, beundrande lärjunge och på sin tid, liksom
förut denne, inspektor för Värmlands nation. Men ändå
närmare Hæffners graf och på samma sida om gången
finna vi två stenar alldeles intill hvarann. På den ena
står: Adolf Törneros, på den andra läsa vi med rörelse
båda de små Knösarnas namn. Det stöd, som de två
så väl behöft i lifvet och som alldeles för snart
be-röfvades dem, sakna de ej längre; döden har återförenat
dem med maken och fadern. Nu fortsätta vi vägen fram
mot grafkapellet, i hvars närhet V. F. Palmblad ligger
jordad. På andra sidan om kapellet är den Hamiltonska
grafven, där sedan många år äfven Adolf hvilar — vid
sin hjärteväns sida. Ta vi af åt öster, så behöfva vi blott
en minut för att åter vara vid utgångspunkten för vårt
ströftåg.

Där stannade, som förut är sagdt, Agnes Hamiltons
anhöriga, sedan de sagt henne sitt sista farväl. Där må
äfven denna skildring stanna — vid hennes faders graf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:20:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/4/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free