Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
II.
Trollhättan.
Hvem träffade vi vid Trollhättan? Jo, det är en
märklig historia, och den vilja vi berätta.
Vi stego i land vid den första slussen, och stodo
som i en engelsk trädgårdsanläggning; de breda
gångarna äro belagda med grus och höja sig i korta
terrasser mellan den solbelysta torfven; här är det vänligt,
täckt, men alls icke imponerande; vill man deremot
bli på det sättet hänförd, då bör man gå litet högre
upp till de äldre slussarna, som, djupa och smala, äro
sprängda genom det hårda klippblocket. Der ser det
storartadt ut, och vattnet brusar till skum djupt nere
i den svarta strömbädden. Här uppe ser man öfver
dal och elf; stranden på andra sidan lyfter sig i gröna
vågformiga kullar, grupperade med löfskog och rödmålade
trähus, som begränsas af klippor och granskog.
Genom slussarna stiga ångbåtar och segelfartyg, vattnet
sjelft är den tjensteande, som måste bära dem upp
öfver fjellet; från skogen susar, brusar och dånar det.
Trollhättafallets larm blandar sig med bullret från
sågqvarnar och smedjor.
”Om tre timmar äro vi genom slussarna,” sade
kaptenen, ”under den tiden kunna fallen beses. Vid
värdshuset deruppe träffas vi åter.”
Vi gingo på stigen genom skogen; en hel skara
barhufvade pojkar omringade oss. Alla ville de vara
vägvisare; den ena skrek öfver den andra, hvar och en
gaf sin motsägande förklaring, om huru högt vattnet
stod och huru högt det icke stod, eller kunde stå;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 20 20:03:31 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/isverige/0016.html
