Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i förbindelse med Topp-ön genom en lätt järnbro,
hvilken synes likasom kastad ut öfver afgrunden, man går
på det gungande golfvet öfver det ilande, dånande
vattnet och står nu på den lilla klipp—ön mellan fura
och gran, som skjuta fram ur remnorna; framför oss
störta en hafs böljor och krossas mot stenblocket der
vi stå, öfverstänkta af det fina, eviga regnet; på ömse
sidor flyger strömmen, som skjuten ur en jättekanon,
och bryter sig i fall vid fall; vi se öfver dem alla, och
själen fylles af det dofva harmoniska ljudet, alltid
detsamma årtusenden igenom.
”Dit öfver till än kan väl aldrig någon komma?”
sade en af sällskapet, och pekade mot den större ön
ofvanför det öfversta fallet.
”Jag vet likväl en,” sade den gamle och nickade
med ett eget leende.
”Jo, det kunde min farfar,” sade den störste af
pojkarne, ”men annars kommer knappt en dit hvart
hundrade år. Korset, som står deruppe, har min farfar
satt dit. Det hade varit en sträng vinter, hela Venern
hade lagt sig, isen dämde för afloppet, och på det
sättet blef det här många timmar torr botten; farfar har
berättat det; han gick med två andra dit öfver, satte
upp märket och kom tillbaka: men i detsamma brakade
det till så förfärligt, liksom det varit kanoner, isen
gick och elfven bröt fram öfver äng och skog. Det är
sannt, hvem enda ord jag säger.”
En af de resande citerade Tegnérs:
”Vildt Göta störtade från fjellen,
Hemskt trollet från sitt Toppfall röt!
Men snillet kom, och sprängd stod hällen
Med skeppen i sitt sköt!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
