- Project Runeberg -  I Sverige /
8

(1851) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Wilhelm Bäckman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med din makt och herrlighet! Menniskoanden flyger
öfver dig, du kan gå i lära hos honom.”

Den pratsamma gubben gjorde en grimas och mumlade
någonting i skägget; — — men vi voro just vid
bron utanför värdshuset, ångbåten halkade genom den
öppnade vägen, hvar och en skyndade att komma
ombord, och snart sköt båten fart utåt elfven ofvanför
fallet, som skulle detta alls icke funnits.

”Och sådant låter sig göra!” sporde den gamle.
Han kände alldeles icke till ångbåtar; han hade aldrig
förr än i dag sett någon sådan, och derför sprang han
också af och an ombord, än stod han vid machineriet
och stirrade på dess sammansättning, som ville han
räkna naglar och skrufvar; än var han högt på hjulhusen
eller till hälften öfver relingen. Kanalvägen syntes
honom någonting helt nytt; kartan deröfver och
beskrifningarne voro för honom alldeles främmande
föremål, han bläddrade i dem, han fingrade på dem,
läsa tror jag icke han kunde. Men besked om trakten
visste han, det ville säga besked från gamla tiden.

Hela natten på Venern sof han icke; han studerade
ångbåtsfarten; och då vi på morgonstunden från sjön
stego uppför slussterrasserna, högre och högre, från sjö
till sjö, bort öfver högslätten, högre, alltjemt högre,
tycktes han så fullt sysselsatt som han någonsin skulle
kunnat bli; och vi kommo till Motala. — Den svenska
författaren Törneros berättar om sig sjelf att han en
gång som liten frågat, hvad det var, som pickade inne
i uret, och att man svarat: ”det är Blodlös!” — En
fasa, lik den, hvilken då grep honom och påskyndade
barnets pulsar till feberhäftiga slag och tvang håret att
resa sig med en rysning på hufvudet, utöfvade också i
Motala sin verkan på den gamle från Trollhättan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:03:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isverige/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free