Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
staden Lidköping, och vi äro på nytt ibland gräsrika
marker och väldiga träd, som breda sin skugga öfver
”Blomberg,” der i trädgården Geijers ande söker sig
”Blomman på Kinnekulle” i sin dotterdotter, liten Anna.
Slätten öppnar sig här bakom Kinnekulle, millångt
mot horizonten sträcker han sig; en regnby visar sig
på himmelen, blåsten har tilltagit; se, huru regnet likt
ett förmörkande flor faller mot jorden! Trädens grenar
piska hvarandra som botgörande Dryader. Husaby gamla
kyrka ligger så nära; dit vilja vi, fastän regnet piskar
ner öfver slätten, piskar de höga murarna, som ännu
stå qvar efter det gamla katholska biskopssätet. Korpar
och kråkor flyga genom de långa fönstergluggarna, som
tiden brutit ännu större. Vattnet strömmar ner ifrån
de grå, remnade murarna, likasom skulle de nu lossas,
sten ifrån sten; men kyrkan står, den gamla Husabykyrka,
så ärevördig och grå, med sina tjocka murar,
sina smala fönster och sina tre in emot hvarandra
klämda tornspiror, hvilka sitta som nötter i en klase.
Kyrkogårdens gamla träd kasta sin skugga öfver
uråldriga grafvar; hvar är nejdens Old mortality, som
rensar bort gräset och tyder de gamla minnena? I form
af likkistor äro öfver grafvarna lagda väldiga stenar,
prydda med klumpiga uthuggningar från katholicismens
tid. Den gamla kyrkdörren knarrar på sina gångjern,
vi stå derinne, der hvalfvet i förflutna århundraden
fylldes med rökelse, med munkars och chorgossars sång.
Nu är här tyst och stilla, de gamle i munkakåporna
hafva gått in i sina grafvar, de blomstrande gossarne,
som svängde rökelsekaren, äro i sina grafvar, menigheten,
många generationer, alla äro i sina grafvar; men
kyrkan står ännu, densamma. I sakristians gamla
ekeskåp hänga malätna, dammiga munkhättor och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
