- Project Runeberg -  I Sverige /
35

(1851) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Wilhelm Bäckman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfver alla; man jagade de bannlysta ur huset, ut i den
strängaste köld, der vargarne gingo flocktals, och björnen
icke var någon främmande. Och Olof fällde ved
i skogen och gjorde der upp en brasa, för att
bortskräma odjuren och hålla Agda vid lif; han trodde,
att hon skulle dö; men just då var hon starkast.

”Vår Herre är allsmäktig och nådig, han skall
icke öfverge oss”, sade hon. ”Han har en här på jorden,
en, som kan frälsa oss, en, hvilken pröfvat likasom
vi hvad det är att vandra omkring bland fiender
och vilda djur; det är kungen. — Konung Gustaf Vasa
har försmäktat som vi, har gått vilse i Dalarne i den
djupa snön. Han har lidit och pröfvat, han förstår det,
— han kan, och han skall hjelpa.”

Konungen var i Vadstena; dit hade han samlat
rikets ständer; han bodde i sjelfva klostret, der liten
Agda, om icke konungen gaf henne nåd, skulle lida
hvad den vreda abbedissan fordrade; hård botgöring
och pinsam död väntade henne der.

Och genom skog och på obanade vägar, i stormväder
och snöyra, kommo Olof Och Agda till
Wadstena; de blefvo sedda, några förskräcktes, andra
hånade och hotade dem. Klostervakten gjorde korstecknet
vid åsynen af de två syndarne, som vågade bedja
om tillträde till konungen. ”Jag vill mottaga och höra
alla”, var hans kungliga bud, och bäfvande sjönko de
båda för hans fötter.

Och konungen såg med mildhet till dem, och som
hans håg sedan länge legat åt att förödmjuka den stolte
biskopen i Linköping, kom det dem ej till skada;
konungen hörde deras öden och lidande och gaf dem sitt
ord på att bannlysningen skulle bli upphäfd; han lade
deras händer tillsammans och sade, att presten snart

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:03:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isverige/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free