- Project Runeberg -  I Sverige /
37

(1851) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Wilhelm Bäckman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fromma män och qvinnor den heliga Brigittas lik, och
alla kyrkklockor i alla länder och städer, genom hvilka
de drogo, ringde då de kommo.

Vi gå fram till klosterbyggningen, den gamla
qvarlefva deraf, som ännu står; vi inträda i S:t
Brigittas cell, som ännu står oförändrad; låg, trång och
liten är den; fyra små rutor utgöra hela fönstret; men
man ser derifrån ut öfver trädgården, hån öfver Wettern,
samma sköna landskap, helgonet såg som ram
kring sin Gud, medan hon låste sin morgon- och
aftonbön. I golfvets tegelsten är en rosenkrans ingräfd;
framför denna, på sina nakna knän, läste hon vid
hvarje deri antydd perla ett Pater noster. Här finnes
ingen kamin, ingen plats för en sådan, kallt och
ensamt är det och var det här, hvarest nordens mest
berömda qvinna bodde, hon, som af sin eget snille
och af samtidens ande lyftes upp på helgonthronen.

Från denna fattiga cell inträda vi i en ännu ringare,
en ännu mer trång och kall, der det obetydliga
dagsljuset faller in genom en lång spricka i muren;
aldrig har der suttit glas, vinden blåser ditin; hvem
var hon, som en gång bodde här?

Vår tid han inredt ljusa, glada rum nära invid,
en hel rad sådana öppnar sig längs utmed den breda
gången, man hör lustig sång, — men också skratt och
gråt, underliga gestalter nicka åt oss. Hvilka äro dessa?
S:t Brigittas rika kloster, dit konungar vallfärdade, är
nu Sveriges dårhus; och här på muren skrifva resande
i mängd sina namn. — Vi skynda oss bort, in i den
präktiga klosterkyrkan, Blåkyrkan, som hon kallas efter
sin blåa sandstensmur, och här, äfven här, hvarest
golfvets stora stenar gömma mäktiga herrar, abbedissor
och drottningar, träder blott ett monument fram; högt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:03:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isverige/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free