- Project Runeberg -  I Sverige /
43

(1851) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Wilhelm Bäckman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

menade det, och då just samma dag och timma det kom
bref från riddar Gustaf, så kastade fru Stenbock det i
kaminen; alla bref, som sedan kommo, alla bref, som
Katarina skref, uppbrändes af modern; der hviskades
tvifvel och elaka rykten till den stackars bruden, att
hon var förglömd af sin unga friare; men Katarina var
lugn och fast i sin tro på honom. Om våren sade
föräldrarne henne konungens förslag och prisade hennes
lycka. Hon svarade allvarligt och bestämdt sitt nej, och
då de upprepade för henne, att det skulle och måste
ske, ropade hon i smärt ”nej, nej!” och sjönk
vanmäklig, ödmjukt bedjande ner för fader och moder. Och
modern skref till konungen, att allt, gick bra, men att
barnet var blygt. Nu anmälde konungen sig på Torpa,
der familjen bodde. Med jubel och fester blef konungen
mottagen; men Katarina var försvunnen; man sökte
öfver allt, och konungen sjelf var den lycklige, som fann
henne; hon satt, upplöst i tårar, under det vilda
rosenträdet, der hon sagt sin hjertas vän lef väl. Det var
lustig lek och glädje i den gamla gården; endast Katarina
förblef sorgfull och stilla. Modern hade bragt henne
alla hennes smycken,men icke något af dem ville hon
bära; sin simplaste klädning tog hon, men just i denna
hänryckte han ännu mer den gamla konungen, och innan
han reste ville han, att förlofningen skulle ske.
Fru Stenbock slet riddar Gustafs guldring från Katarinas
finger och hviskade henne i örat; ”det gäller din
ungdomsväns välfärd och lif; konungen förmår allt!”
Och föräldrarne förde henne till kung Gustaf, visade
honom, att ringen var tagen ifrån jungfruns hand, och
kung Gustaf satte sin guldring dit i stället. I Augusti
månad svajade flaggan på den kungliga jakt, som bar
den unga drottningen öfver Wettern. Prinsar och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:03:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isverige/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free