- Project Runeberg -  I Sverige /
51

(1851) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Wilhelm Bäckman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sken in på golfvet, der lådan med dockorna låg
kullstjelpt och alla marionetterna huller om buller, små
och stora, hela kommersen; men jag for som en blixt
ur sängen, och de kommo i lådan igen allesamman,
några på hufvudet och andra på fötterna; jag smällde
till locket och satte mig sjelf på lådan; det skulle
varit en scen för en målare; jag ser dem sjelf ännu,
om än ingen annan ser det. ”Nu skolen j stadna
der,” sade jag, ”och aldrig mer önskar jag, att ni
måtten ha kött och blod!” — Jag var så lätt om hjertat,
jag var den lyckligaste menniska; den polytechniska
kandidaten hade låtit mig genomgå profvet; jag satt
på lådan, försjunken i lycksalighet och somnade in der;
på morgonen — det var egentligen middag, ty jag sof
så förunderligt länge den morgonen, — satt jag ännu qvar,
lycklig, emedan jag hade lärt, att min fordom enda
önskan varit dum; jag frågade efter den polytechniska
kandidaten; men han var borta, likasom de grekiska
och romerska gudarne. Och från den tiden har jag
varit den lyckligaste menniska. Jag är en lycklig
direktör, min personal resonnerar icke, publiken inte
heller, den roar sig af hjertans grund; jag kan sjelf
efter eget behag smörja ihop alla mina stycken. Jag
tager ur alla komedier det bästa jag vill, och ingen
förargar sig deröfver. Pjeser, som nu äro föraktade på
de stora teatrarna, men hvilka publiken för 30 år
sedan sprang efter och fällde tårar vid, dem tager jag
upp igen, dem ger jag nu för de små, och de små
gråta likasom far och mor greto; jag ger ”Johanna
Montfaucon” och ”Dyveke”, men förkortade, ty de små
tycka inte om långt kärleksprat; de vilja, att det skall
gå olyckligt, men i rappet. Jag har genomrest Danmark,
kors och tvärs, jag känner alla menniskor och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:03:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isverige/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free