- Project Runeberg -  I Sverige /
67

(1851) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Wilhelm Bäckman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

altar, en brinnande bål högt på tunnan, bekransad
med vilda blommor. Movitz proberar sitt valdthorn,
detsamma, som i krogstugan var ett Oberons horn, och
allting dansade, från Ulla till Mutter på Tuppen, och
stampade med fötterna och klappade med händerna
samt med tennlocket på ölstopet:

”hej, kära själ, fukta din aska!”


En bild af Teniers fick lif och lefver ännu i sången.
Movitz stöter i hornet på Bellmans fest vid den
brinnande bålen, och hela skaran dansar i en ring, unga
och gamla, åkdonen också, hästar och vagnar, fyllda
buteljer och slamrande krus; melodiskt klingar den
bellmanska dityramben, sjelfsvåldig och grofkornig,
vemodig ibland, såsom vid skildringen af

”— hur ögat grät
Vid de cypresser, som ströddes.”


Målare, fatta din pensel och palett och måla
mänaden, men icke henne, som trampar vinsäcken, medan
håret flyger för vinden, och hon sjunger inspirationens
sånger, utan mänaden, som stiger ur den bellmanska
rykande bålen, en punschens Anadyomene, hon med
höga klackar under de röda skorna, med bandrosetter
på kjolen samt med fladdrande slöja och salopp, fladdrande,
alltför fladdrande! Hon sliter poësiens blommor
från sin barm och sätter dem i pipen på ölstånkan,
hon slamrar med locket, sjunger om valdthornens
klang, byxor och gamla skor, medan vi förnimma
doften af rosor och se två tindrande menniskoögon,
som tala om menniskohjertats vemod och glädje [1].


*




[1] Bellman är begrafven på Clara kyrkogård i Stockholm;
men ingen vet stället; till och med hans ännu lefvande
samtida kunna icke derom lemna någon upplysning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:03:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isverige/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free