Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
talade af hela sitt hjerta, och allt folket i kyrkan satt
helt förfäradt. Men utanför sjöngo alla de små foglarne
så förnöjda, och solen sken så varmt, det var
likasom hvarje blomma sade: Gud är så makalöst god
emot oss allesamman. Ja, derute var det alldeles inte
presten, som predikade.
Om aftonen vid sängtid såg presten sin hustru
sina tyst och tankfull.
”Hvad fattas dig?” sade han till henne.
”Hvad som fattas mig,” sade hon, ”jo, mig fattas,
att jag icke kan samla mina tankar, att jag icke
riktigt kan få ihop det du sade, att det är så många
ogudaktiga, och att de skola brinna i evinnerlig eld!
Evinnerlig! evig, ack huru länge! — Jag är blott en
syndig menniska; men jag skulle icke kunna hafva den
bördan på mitt hjerta, att låta till och med den gröfsta
syndare brinna för evigt; och huru skulle då vår Herre
kunna det, han, som är så oändligt god, och som vet,
huru det onda kommer både utifrån och inifrån? Nej,
jag kan icke tro det, fastän du säger det!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
