Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
scenen om; de flögo genom rika salar och fattiga
boningsrum; vällust, afund, alla dödssynder skredo förbi
dem, en domens engel läste allas synd och deras försvar;
detta var visserligen ringa för Gud; men Gud
läser i hjertat, han känner allt det onda, som kommer
inifrån och utifrån, han; nåden och all kärlek.
Prestens hand darrade, han vågade icke utsträcka henne,
till att rycka en hår af syndarens hufvud. Och tårarne
strömmade från hans ögon, såsom nådens och kärlekens
vatten, hvilket släcker helfvetets eviga eld.
Då gol halnen.
”Förbarmande Gud! Du skäll gifva henne den ro
i grafven, som jag icke kunnat inlösa åt henne.”
”Den eger jag nu,” sade den döda, ”det var dina
hårda ord, din mörka menniskotro om Gud och hans
skapelser, som fört mig till dig! Lär känna menniskorna;
till och med hos de onda finnes en del af Gud, en
del, som skall segra öfver och släcka helfvetets eld.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
