- Project Runeberg -  I Sverige /
78

(1851) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Wilhelm Bäckman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jordsvamparne aftäckas för oss som en byggnad, konstrikare
än forntidens labyrint. Vi se ”Blommornas” sångare,
honom, som förde oss till ”Lycksalighelens Ö”; vi
möta honom, hvars qväden bäras på melodier ut i verlden;
makan vid hans sida, den stilla, milda qvinnan
med de trofasta ögonen, är en dotter till Frithiofs
vidtberömde skald; vi se ädla män och qvinnor, fruar af
den höga adeln med de hieroglyfiskt klingande familjenamnen
med silfver och liljor, stjernor och svärd i djerf
sammansättning.

Tyst, hör den lifliga sången! Gunnar Wennerberg,
”Gluntarnes” diktare och kompositör, sjunger med
Beronius sina sånger och gifver dem dramatiskt lif och
verklighet.

Här är själfullt och trefligt, härinne blir man vid
godt lynne, man känner sig glad i nutiden och lycklig
fjerran från de skräckscener, historien berättar såsom
timade innanför dessa murar.

Vi kunna lyssna till dem först, när melodierna
tystnat, när de vänliga gestalterna försvinna, och de
festliga ljusen slockna härinne; då brusar det så från
historiens blad, att man ryser af bäfvan. Det var på
den tiden, som mängden kallar poëtisk, i den romantiska
medeltiden; skalder besjöngo dess glanspunkter och
öfverskylde med strålarne af dessa de blodiga svalgen,
den tidens råhet och vidskepelse. Fasan griper oss i
Upsala slott; vi stå i den hvälfda salen, vaxfacklan
brinner vid muren, konung Erik den Fjortonde sitter
med Sauls dystra missmod, med Kains vilda blick, han
tänker på Nils Sture, minnet af orättvisan emot honom
piskar med gissel och skorpioner, blodigt, likasom
det droppar blod från historiens blad.

Kung Erik den Fjortonde, hvars dystra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:03:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isverige/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free