- Project Runeberg -  I Sverige /
85

(1851) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Wilhelm Bäckman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

andeligt maläten och vill uti det fria — och snart
äro vi der, vid Upsalas gamla högar! För oss dit ut,
du minnets alf! Ut ur staden, ut på den vida slätten,
der Danmarks kyrka står, kyrkan, som uppbyggdes af
det byte, svenskarne vunno i krig mot de danska! Vi
följa den breda landsvägen, som för oss lätt förbi
Upsalas gamla högar: Odins, Thors och Freys grafvar,
såsom de kallas.

Här låg det gamla Upsala, nu är här blott ett
par bondgårdar. Den låga kyrkan, af väldiga jättestenar,
är från urgammal tid; hon står på qvarlefvorna
af det hedniska templet. Hvar och en af högarna är
ett litet berg för sig och likväl rest af menniskohänder.
I den glesa gräsmattan äro inristade alnslånga bokstäfver
och hela namn, hvilka det nya, uppspirande gräset
efter hand åter ifyller. Den gamla hustrun från
bondgården nära invid högen bringar, fyldt med mjöd,
det silfverbeslagna horn, som Carl Johan skänkte.
Vandrarne tömma hornet för forntidsminnena, för Sverige
och för hjertats beständiga tanke: kärleken, den evigt
unga! Ja, din skäl är tömd här! Åt mången skönhets-ros
bragtes här ett lefve, och år efteråt, när
samme vandrare stod här, var hon, den blomstrande
rosen, lagd i jorden; vårens rosor hade strött sina blad
öfver hennes kista; hennes läppars ljufva musik klingade
blott i minnet, leende i hennes öga och kring
hennes mun var borta likt de solstrålar, hvilka då
belyste Upsala-högar; hennes namn i gröngräset var
igengrodt, hon sjelf i jorden, och denna igenkastad öfver
henne; men högen här, den i tusende år tillslutna,
var öppnad.

Genom den djupa gång, som blifvit gräfd in i högen,
komma vi till ask-urnorna, som gömma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:03:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isverige/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free