- Project Runeberg -  I Sverige /
96

(1851) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Wilhelm Bäckman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

porten; det vexlades icke många ord; jag hörde qvinnor
skrika himmelshögt af förskräckelse; det blef ett
väsen; de sprungo i träskor öfver gården; boskapen
bölade, grofva karlröster blandade sig deri; jag satt redan
på sängbrädet. Ut eller in! Hvad var här att göra?
Jag såg ut genom fönstret; nere på vägen var ingenting
att se, och det regnade ännu. Med ens kom der
någon med tunga steg uppför trappan, dörren öppnades
till rummet bredvid, — nu blef det tyst! — jag
lyssnade; en stor jernhasp var för min dörr. Nu gingo de
derinne öfver golfvet, nu ruskade de i dörren och
sparkade till henne, — och under allt detta piskade regnet
mot fönsterna, och en vindstöt ruskade i dem.

”Finnes här resande”, ropade en röst, ”elden är
lös i huset.” Nu kom jag i kläderna och ut genom
dörren och bort till trappan; der syntes ingen rök; men
när jag stod på gården, — hela huset var af trä, långt
och af betydlig vidd, — såg jag lågor och rök. Elden
hade kommit från bakugnen, den ingen såg efter; en
resande, som tillfälligtvis for här förbi upptäckte elden,
ropade och slog på porten, och — qvinnorna skreko
och korna bölade, då elden stack ut sin röda tunga
emot dem.

Nu anlände sprutor, elden blef släckt; det var
ljusa morgonen; jag stod på vägen, knappt hundra steg
från den berömda dalen. Man kan lika gerna springa i
honom som gå, och jag sprang, och regnet hällde
ner, och vattnet forssade, hela dalen var en enda
källa. Löfträden vände ut afvigsidan af bara hällregn,
och de sade som vassen i går: ”vi dricka med toppen,
vi dricka med foten och med hela kroppen,
och stå ändå på ett ben, hurra! det regnar och det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:03:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isverige/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free