- Project Runeberg -  I Sverige /
101

(1851) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Wilhelm Bäckman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på nacken; de voro hemma i den fattigaste socknen
i Dalarna; der gick äfven en halt man med sin blinda
hustru, jag tänkte på versen i ABCboken, från min
barndomstid:

”De halta se, de blinda gå,
Och hjelpas åt att hemmet nå.”


Och vi uppnådde också byn och kyrkan, dit alla
strömmade; man sade, att der vore öfver fem tusen
menniskor församlade. Klockan nio begynte gudstjensten.
Orgelverk och predikstol voro smyckade med
blommande syrener; barnen sutto med syrenblommor
och björklöf; de mycket små hade hvar sitt stycke
knäckebröd, som de roade sig med att spisa. Der
firades de unga konfirmanternas nattvardsgång, der
var orgelmusik och psalmsång, men der var äfven ett
fruktansvärdt barnskrik och slammer af tunga fotsteg;
de klumpiga; jernbeslagna dalskorna stötte hårdt mot
stengolfvet. Alla bänkar i kyrkan, läktarne och stora
gången voro fyllda af folk; i sidogången såg man
olika grupper, lekande barn och andäktigt gammalt
folk; vid sakristian satt en ung qvinna och gaf sitt
lilla barn di, det var en lefvande, en skön bild af
madonnan sjelf. Det första intrycket af det hela var
gripande, men blott det första; har var alltför mycket,
som störde; midt under sången hördes barnskrik och
slammer af gående; och dertill kom en odräglig
löklukt; nästan alla förde med sig små lökknippor, på
hvilka de sutto och åto, jag kunde icke härda ut längre,
utan gick ut på kyrkogården; här, som alltid i den
fria naturen, var det slående, det var heligt.
Kyrkodörrarne stodo öppna, orgelmusiken och psalmsången
hördes hitut i Guds solsken vid den öppna sjön. De
många, som icke kunde få plats inne i kyrkan, stodo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:03:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isverige/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free