- Project Runeberg -  I Sverige /
124

(1851) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Wilhelm Bäckman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till Hyperboreernas land, ”ofvanom nordanvinden”,
deruppe i de tysta, djupa sjöarna badade de sig och fingo
föryngrad gestalt. Vi äro här i skogen vid dessa djupa
sjöar, vi se svanor i flock flyga öfver oss, simma på
de strida elfverna och på de stilla vattnen. Mot vester
och norr sträcker sig skogen, allt större, allt tätare;
landsvägarne sluta, och blott till häst kommer man dit
på den ensliga stigen till gränsen. Här rinner oss i
hågen sägnen om ”digerdödens tid” [1], då pesten drog
genom landet och förvandlade odlade fält och byar,
hela socknar till skog och vildmark. Öfvergifna och glömda,
öfvervuxna af mossa, gräs och buskar, stodo kyrkor
i åratal djupt in i skogen; ingen visste mer om dem,
tills i ett nytt århundrade en jägare förvillade sig hit,
hans afskjutna pil studsade tillbaka från den gröna
muren, hvars mossa han afskrapade, och kyrkan var
funnen. Vedhuggaren fällde ved, hans yxa högg i den
öfvervuxna stenväggen, och den gaf efter för hugget;
furuplankorna föllo, och en kyrka från ”digerdöden” var
funnen. Solen sken åter klart genom dörr och
fönsteröppning in på messingskronan och altaret, der
nattvardskalken ännu stod. Göken kom och satte sig och
gol: många, många år skall du lefva.

Ensamhet i skog, sådana bilder upprullar du här
för tanken. Ensamhet i skog, genom dina hvälfda
salar tågar folket med boskap och husgeråd, nu om
sommartiden; barn och gamla draga till den ensliga sätern,
der echo’t bor, der folkvisan springer fram som den
vilda blomman på berget.

Lifligt sjunga de:

Klang! sade bjälla
Långt bort i fjella;


[1] 1350.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:03:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isverige/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free