- Project Runeberg -  I Sverige /
133

(1851) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Wilhelm Bäckman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sträcker sig till sjön och de aflägsna, blånande
bergshöjderna vid Säter. Der skulle folket kunna berätta
dig om och visa dig minnen af Engelbreckt och hans
dalkarlars bedrifter, samt Gustaf Wasas äfventyrliga
vandring. Men vi stanna här i den genomrökta staden
med de mörka husen vid de dystra gatorna. Det var
nära midnatt, då vi ännu vandrade här och kommo
till torget; här stod det bröllopp i ett hus, och en stor
menniskosamling var utanför, qvinnorna närmast, männen
lite längre ifrån. Efter gammal svensk sed framropade
de bruden och brudgummen, och dessa kommo,
de vågade icke annat; brudtärnorna stodo med ljus i
händerna på ömse sidor om brudparet. Det var en hel
tablå: bruden med nedslagna ögon, brudgummen leende,
och de unga brudtärnorna med glada anleten; och
folket ropade: ”vänd litet på er! Ryggen hit! Ansigtet
fram! Brudgummen höger om vänd! Bruden lite närmare!”
Och brudparet vände sig, och på kritik var det
ingen brist; här var han emellertid till beröm och
heder; men det är han icke alltid; denna stund kan bli
pinsam och fruktansvärd för de båda nygifta. Behaga
de icke publiken, eller har publiken något emot partiet
eller personerna, så få de veta af det; de få kanske
äfvenledes höra ett och annat plumpt infall, beledsagadt
af folkhopens skratt. Man har berättat oss, att
till och med i Stockholm rådde ännu för några år
tillbaka samma sed bland de lägre klasserna, så att ett
brudpar, som, för att icke behöfva exponera sig, åkte
sin väg, blef uppehållet af massan, hvarefter begge
vagnsdörrarne öppnades, och hela publiken spatserade
genom vagnen; de ville se brud och brudgum; det var
deras rättighet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:03:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isverige/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free