Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XXIV.
Hotad grässtråen sade.
En båt halkade öfver insjön, och sällskapet i
bålen sjöng svenska och danska sånger; men på stranden,
under den höga hängbjörken, sutto fyra unga
flickor, så sköna, så etheriska; och de uppryckte fyra
långa grässtrån och bundo dessa tillsammans upptill
och nedtill, två och två. ”Nu skola vi se, om de hänga
ihop i en fyrkant,” sade flickorna; göra de det, så
slår det in, som jag tänker på!” och de bundo, och
de tänkte, — ingen fick veta deras hemliga tanke,
deras hjertas stilla önskan. En liten fogel sjöng dock
derom. Den enas tanke flög öfver haf och land, öfver
de höga bergen, ned till Mignons sköna land, der
gudar lefva i marmor och färger. ”Dit bort, dit bort!
kommer jag nånsin dit!” — det var hennes önskan
och tanke; och hon öppnade handen och såg på de
sammanknutna stråen; — men de hängde blott två
och två tillhopa.
Hvart flög den andras tanke? Också till frammande
land, i krutröken, mellan blixtarna ur kanonerna
och från svärden, till honom, barndomsvännen, som
stridde för kejsaren mot Ungrarne. ”Kommer han
tillbaka frisk och glad, tillbaka till Sveriges fredliga,
fria, lyckliga land.” — Stråen visade ingen fyrkant;
en tår darrade i flickans ögon.
Den tredje flickan log, men det låg ironi i leendet.
”Skola vår bedagade ungkarl och gamla fröken
derborta, hvilka nu promenera så ungdomligt, le så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 20 20:03:31 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/isverige/0147.html
