Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de farten, kände den genom märg och ben, genom alla
nerver. I nacken, nedför ryggraden blåste hennes isande
andedrägt, och sjelfva luften blef kyligare, det var
som vexte klippväggen öfver hans hufvud alltjemt högre
och högre. Tunnan gjorde en lätt svängning; det kändes
för honom som ett fall, ett fall i sömnen, denna
stöt i blodet; — men farten stannade icke; gick det
uppåt eller neråt? Det kunde man icke urskilja. — Tunnan
nådde marken, eller rättare snön, den smutstrampade,
eviga snön, till hvilken ingen solstråle hinner,
och som ingen sommarvärme ofvanifrån smälter. Det
hördes ett dån inifrån den mörka, gapande hålan; en
tjock rök vältrade sig ut i friska luften. Den främmande
inträdde i de svarta hålorna; det tycktes knaka öfver
honom; — och elden brann, sprängskotten dånade,
vatten droppade ner i ångform, hammarslagen ljödo —
och åter steg han i tunnan, som lyftes i vädret. Han
satt med tillslutna ögon, men svindeln andades på hans
hufvud, och på hans bröst; hans inåt vända öga mätte
genom tanken djupets svalg, — det var rysligt!
”Det var rysligt!” sade han också, den hederlige,
aktningsvärde främlingen, som vi träffade vid
Dannemoras stora svalg. Det var en man från Skåne,
sålunda från samma gata som Seeländaren, när sundet
kallas för gatan. ”Den som ändå väl varit der nere!”
sade han och pekade åt djupet, ”riktigt dernere och
sedan upp igen! Det här är alls inte trefligt!”
”Nå, låt bli att stiga ner!” sade jag, ”hvarföre
vill ni dit?”
”Man måste ju, eftersom man kommit hit!” sade
han; ”Det är det tråkiga med resor, att man skall se
allting; annars vet man ju ingenting! Det är ju skam,
när man kommer hem och inte har sett allting, som
de andra fråga om!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
