- Project Runeberg -  I Sverige /
164

(1851) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Wilhelm Bäckman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stora, detta skall luttra och rikta förståndet och
fantasien samt visa honom nya former, som i ännu högre
grad kunna göra ordet lefvande. Till och med de
enskilda uppfinningarne kunna gifva en sådan ny flygt.
Hvilken sagoverld kan icke upprollas under mikroskopet,
när vi dit öfverflytta vår menniskoverld; elektromagnetismen,
kan bli en lifstråd i nya lustspel och romaner,
och huru mången humoristisk dikt skall icke
framstå, om vi från vår stoftgrandslilla jord med
hennes små högmodiga menniskor se ut i det oändliga
verlds-altet från vintergata till vintergata. Ett exempel
på hvad vi här mena finnes i den gamla högadeliga
damens ord: ”Är hvarje stjerna, likasom vår jord, ett
klot och har konungariken och hof — hur oändligt
många hof! — Menniskan måste svindla!”

Vi säga icke som den franska författarinnan: ”Låt
mig nu dö, verlden har inga flera upptäckter att göra!”
O, det finnes så oändligt mycket i hafvet, i luften och
i jorden, underverk, dem vetenskapen skall förklara,
underverk, större än skaldens fantasi kan skapa.

Det skall komma en skald, som med barnafromt
sinne, lik en ny Aladdin, inträder i vetenskapens grotta,
med barnafromt sinne, säga vi, ty uti annat fall skola
naturkrafternas mägtiga andar gripa honom och göra
honom till sin tjenare, i stället för att han med
poësiens lampa, som alltid är och förblir menniskohjertat,
står som en herrskare och upphemtar underbara frukter
ur de mörka gångarna, och mäktar att bygga poësiens
nya slott, upprest på en enda natt af tjenande
andarne.

Iverlden sjelf upprepas samma händelser;
menniskokaraktererna äro och förblifva i årtusenden alltid
desamma, och sådana, som de röra sig i de gamla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:03:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isverige/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free