- Project Runeberg -  Ivanhoe /
12

(1902) [MARC] Author: Walter Scott Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hela till muskler, knotor och senor, hvilka utstått tusen vedermödor
och voro redo att trotsa tusen till. På hufvudet hade han en
skarlakansröd mössa kantad med pälsverk, af det slag som fransmännen
kalla mortier, emedan de likna en omvänd mortel. Man såg därför
hela hans ansikte, och dess uttryck var ägnadt att inge främmande
en viss respekt, om icke fruktan. Ett stort ansikte, som af naturen
var barskt och kraftigt, hade genom att ständigt vara utsatt för en
tropisk sol blifvit så förbrändt, att det nästan var svart som en
negers, och då det var i sitt vanliga tillstånd, såg det ut, som om
det slumrade, sedan lidelsernas storm rasat ut; men de utstående
ådrorna i pannan, den lätthet, hvarmed öfverläppen och de tjocka
svarta mustascherna darrade vid minsta sinnesrörelse utvisade
tydligt, att ovädret lätt kunde framkallas ånyo. Hans skarpa,
genomborrande svarta ögon berättade i hvarje blick en historia om
besegrade svårigheter och trotsade faror och tycktes utmana till motstånd
mot hans önskningar, blott för att han skulle få det nöjet att sopa
det ur vägen genom att utveckla mod och viljekraft; ett djupt ärr
på hans panna gaf ett visst lömskt uttryck åt det ena af hans ögon,
som blifvit litet skadadt vid samma tillfälle, och som visserligen
bibehållit hela sin synförmåga, men blifvit litet snedt.

Denne mans öfverklädnad liknade hans ledsagares till snittet,
ty den bestod af en lång munkkappa, men som dess färg var
skarlakansröd, såg man däraf, att han ej tillhörde någon af de fyra
munkordnarna. På kappans högra axel var sydt ett egendomligt
kors af hvitt kläde. Under denna öfverklädnad gömdes något, som
vid första ögonkastet tycktes öfverensstämma föga med dess snitt,
nämligen en ringbrynja med ärmar och handskar af samma slag,
konstmässigt flätad och väfd och böjande sig efter kroppen.
Framsidan af hans lår, där de skymtade fram under kappan, var också
betäckt med ett ringpansar; knäna och fötterna skyddades af skenor
eller tunna stålplåtar, hvilka voro sinnrikt sammanfogade, och
pansarbyxor, som räckte från ankeln till knät, täckte benen och fullbordade
ryttarens försvarsrustning. I bältet hade han en lång, tveeggad
dolk; det var det enda anfallsvapen han bar.

Han red ej som följeslagaren på en mulåsna, utan på en
kraftfull passgångare, för att spara sin eldige stridshingst, som en
väpnare förde efter honom och som var fullt rustad till strid, med en
flätad hufvudbeklädnad, från hvilken en kort pigg sprang fram i
pannan. På den ena sidan af sadeln hängde en kort stridsyxa, rikt
inlagd med ornament; på den andra sidan hängde ryttarens
fjäderprydda hjälm och stålhufva samt ett långt, tveeggadt svärd, som på
den tiden brukades af riddarne. En annan väpnare bar sin herres
lans, från hvars spets en liten flagga eller vimpel vajade med ett
kors af samma form som det, som var broderadt på hans mantel.
Han bar äfven hans lilla trekantiga sköld, som upptill var bred nog

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:05:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ivanhoe/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free