Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Cedric», svarade priorn, »Cedric anglosaxaren. Säg mig, min
vän, äro vi nära hans hus, och kan du visa oss vägen?»
»Vägen är icke lätt att finna», svarade Gurth, som nu för första
gången bröt tystnaden, »och i Cedrics hus går man tidigt till hvila.»
»Å, kom inte med sådant prat, slyngel», sade den krigiske
ryttaren; »det är lätt för dem att stiga upp och sörja för resande som
vi, hvilka ej vilja nedlåta oss till att be om den gästfrihet vi ha
rättighet att fordra.»
»Jag vet inte», sade Gurth vresigt, »om jag skall visa folk
vägen till min herres hus, då de kräfva som en rätt det härberge,
som de flesta gärna be om som en ynnest.»
»Knystar du, träl?» sade stridsmannen, och i det han gaf sin
häst sporrarna lät han honom göra en half volt öfver vägen och
lyfte i det samma ridpiskan, som han höll i handen, för att tukta
den lifegnes förmenta oförskämdhet.
Gurth kastade en vild och hämndgirig sidoblick på honom och
lade med en häftig, men likväl tveksam åtbörd handen på fästet af
sin knif; prior Aymer red emellertid in med sin mula mellan sin
ledsagare och svinaherden och hindrade sålunda den påtänkta
våldshandlingen.
»Nej, vid sancta Maria, broder Brian, ni skall inte tro, att ni
nu är i Palestina och regerar öfver hedniska turkar och otrogna
saracener; vi öbor tycka ej om hugg och slag annat än af den
heliga kyrkan, som tuktar den hon älskar. Hör på, min vän», sade
han till Wamba och gaf sina ord eftertryck medels ett litet
silfvermynt, »säg mig du vägen till Cedric anglosaxarens hus; du måste
nödvändigt känna till den, och det är din plikt att visa vandraren
vägen, äfven om han vore af mindre heligt stånd än vi.»
»Sannerligen, ärevördige fader», svarade narren, »er
högärevördige följeslagares saracenhufvud har alldeles skrämt bort vägen
hem ur mitt — jag är inte säker på, att jag själf kan hitta hem
i kväll.»
»Prat», sade abboten, »du kan säga oss den, i fall du vill.
Denne ärevördige broder har i hela sitt lif varit upptagen af att
kämpa med saracenerna för att återvinna den heliga grafven; han
tillhör tempelherrarnes orden, som du kanske har hört talas om;
han är halft munk, halft krigsman.»
»Om han är halft munk», sade mannen, »borde han inte vara
helt obillig mot dem han träffar på vägen, äfven om de ej ha brådtom
att besvara frågor, som alls icke angå dem.»
»Jag förlåter dig ditt skämt», svarade abboten, »på det villkoret,
att du visar mig vägen till Cedrics hus.»
»Nåväl då», svarade Wamba, »eders högärevördigheter skola
hålla er på denna väg, tills ni komma till ett sjunket kors, som
knappt sticker upp en aln öfver marken; sedan ska’ ni följa vägen
till vänster, ty det är fyra, som mötas vid det nedsjunkna korset,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
