Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FEMTE KAPITLET.
Oswald kom tillbaka och hviskade i sin herres öra: »Det är en
jude, som kallar sig Isaac från York; är det passande, att jag för
in honom i salen?»
»Låt Gurth sköta din syssla, Oswald», sade Wamba med sin
vanliga fräckhet. »Svinaherden passar bäst att föra in juden.»
»Heliga Maria», sade abboten och korsade sig, »en vantrogen
jude, och han skall få blanda sig med ett sådant sällskap?»
»En judehund», utbrast tempelherren, »skall få närma sig en
försvarare af den heliga grafven!»
»Stilla, mina ärade gäster!» sade Cedric. »Ert misshag får inte
sätta gränser för min gästfrihet. Då Vår herre har öfversett med
hela detta folk af hårdnackade vantrogna i flera år än en lekman kan
räkna, kunna vi väl finna oss i en enda judes närvaro i några
timmar. Men jag tvingar ingen att samtala eller äta med honom. Låt
honom få ett bord och mat för sig själf, — så vida inte», tillade
han småleende, »dessa turbanklädda främlingar vilja finna sig i hans
sällskap.»
»Herr frigårdsägare», svarade tempelherren, »mina saracenska
slafvar äro äkta muselmän och sky lika mycket som någon kristen
att ha umgänge med en jude.»
»I sanning», sade Wamba, »jag kan inte förstå, att de, som
tillbedja Mahum och Termagant, ha så stort företräde framför det
en gång af Gud utvalda folket.»
»Han skall sitta hos dig, Wamba», sade Cedric, »narren och
skälmen passa bra tillsammans.»
»Narren», svarade Wamba, i det han skyldrade med benet af
en skinka, »skall laga, att han reser en skranka mot skälmen.»
»Tyst», sade Cedric, »där kommer han.»
Införd utan stora ceremonier och skridande ängsligt och
dröjande fram med många djupa, ödmjuka bugningar, närmade sig en
reslig, mager gammal man, som emellertid genom att ständigt buga
sig hade förlorat åtskilligt af sin verkliga längd, till den nedre ändan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 20 20:05:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ivanhoe/0034.html
