Ivanhoe / 42 (1902) Author: Walter Scott Translator: Ernst Lundquist Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

liksom han hade af slagit den första; ty ehuru hans min och hållning uttryckte en viss förvåning öfver denna uppmaning, åtlydde han den utan svar och invändningar.

En kort gång och en trappa på sju steg, som alla voro gjorda
af tjocka ekbjälkar, förde honom till lady Rowenas gemak, hvars brutala prakt öfverensstämde med den vördnad, som visades henne af husets herre. Väggarna voro täckta med broderade bonader i olikfärgadt silke med guld- och silfvertrådar; med all den konst, som tiden kunde åstadkomma, skildrade de jaktscener. Sängen var prydd
med samma präktiga täcken och omgifven af purpurfärgade gardiner. Äfven stolarna hade brokiga öfverdrag, och en af dem, som var högre än de andra, var försedd med en konstmässigt snidad elfenbenspall.



Fyra silfverkandelabrar med stora vaxljus upplyste rummet.
Men ingen nutidsskönhet bör dock afundas en anglosaxisk furstinna den prakt, som omgaf henne. Rummets väggar voro så illa sammanfogade och så fulla af remnor, att de praktfulla bonaderna rörde sig för aftonvinden, och trots ett slags skärm, hvars ändamål var att skydda dem mot draget, stodo ljuslågorna snedt ut i luften som en
fanbärares flagga. Prakt fanns där och en viss rå ansats till smak, men trefnad fanns där endast föga, och som den var okänd, saknades den icke.

Lady Rowena, bakom hvilken det stod tre tärnor, som satte
hennes hår till rätta, innan hon gick till hvila, satt på den redan omtalade tronstolen och såg ut, som om hon vore född till att kräfva allas hyllning. Pilgrimen erkände hennes kraf därpå med en djup knäböjning.

»Stig upp, pilgrim», sade hon nådigt. »Den frånvarandes
försvarare kan fordra ett gynnsamt mottagande af alla, som sätta värde på sanning och ära manligheten.» Därpå sade hon till sina tärnor: »Dra er tillbaka, alla utom Elgitha; jag vill tala med den fromme pilgrimen.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>