Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utan att lämna gemaket drogo tärnorna sig tillbaka till den
andra ändan af rummet och satte sig på en liten bänk upp mot
väggen, där de sedan sutto stumma som statyer, fastän på ett
sådant afstånd, att deras hviskningar ej skulle kunnat störa deras
frökens samtal.
»Pilgrim», sade Rowena efter ett ögonblicks paus, hvarunder
hon föreföll osäker om, hur hon skulle tilltala honom, »ni nämnde
i kväll ett namn — jag menar», sade hon med en viss ansträngning,
»namnet Ivanhoe, i de salar, där det efter naturens och släktskapens
lagar borde ha haft en välkommen klang ... men så bakvändt kan
ödet foga det, att af de många, hvilkas hjärtan måste ha klappat,
då de hörde det, är jag den enda, som vågar fråga er, hvar och i
hvilket tillstånd ni lämnade honom, som ni talade om. Vi hörde
att han, efter att ha måst stanna i Palestina på grund af sin
försvagade hälsa, efter den engelska härens bortdragande hade utstått
förföljelse af det franska partiet, dit ju tempelherrarne höra.»
»Jag känner blott föga riddar Ivanhoe», svarade pilgrimen i
förvirrad ton. »Jag ville önska, att jag kände honom närmare, eftersom
ni har intresse för hans öde. Han har, tror jag, besegrat sina
fiender i Palestina och står i begrepp att återvända till England,
där ni, milady, måste veta bättre än jag, hvilka utsikter han har
till lycka.»
Lady Rowena suckade djupt och frågade pilgrimen, när riddar
Ivanhoe kunde väntas till sitt hemland, och om han ej skulle bli
utsatt för stora faror på vägen. Om den första punkten förklarade
pilgrimen sig okunnig; om den andra sade han, att kosan med trygghet
kunde ställas öfver Venedig och Genua och därifrån genom Frankrike
till England. Ivanhoe, sade han, kände så väl till fransmännens
språk och seder, att det ej fanns någon fara för, att någon olycka
skulle hända honom under denna del af hans resor.
»Gud gifve», sade lady Rowena, »att han redan kommit oskadd
hit och kunde föra vapen i den stundande torneringen, där man
väntar, att detta lands ridderskap skall lägga sin tapperhet och
vapenkunnighet i dagen. Om Athelstane af Goningsburgh vinner priset,
får Ivanhoe antagligen höra onda tidender, då han kommer till
England. Hur såg han ut, då ni sist såg honom? Hade sjukdom tungt
lagt sin hand på hans styrka och skönhet?»
»Han var mörkare», sade pilgrimen, »och magrare än då han
kom från Cypern i Lejonhjärtas följe, och bekymmer tycktes hvila
tungt på hans panna, men jag kom honom icke nära, emedan jag ej
känner honom.»
»Jag är rädd», sade Rowena, »att han ej skall finna mycket i
sitt fädernesland, som kan jaga bort dessa moln från hans panna.
Tack, gode pilgrim, för edra upplysningar om min barndoms
lekkamrat. Tärnor», sade hon, »kom hit, bjud denne fromme man
sofbägaren, jag vill inte längre undanhålla honom hans hvila.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
