Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilka på grund af anspråkslöshet, fattigdom eller tvifvelaktiga rättigheter
ej dristade sig göra anspråk på någon mera framstående plats.
Det var naturligtvis mellan dem som de flesta tvisterna om företräde
uppstodo,
»Otrogne hund!» sade en gammal man, hvars luggslitna rock
vittnade om hans fattigdom, medan hans svärd och dolk och
guldkedja antydde, att han gjorde anspråk på att vara en person af rang.
»Valp af en varginna! Vågar du tränga dig in på en kristen och
normandisk adelsman af Montdidiers blod?»
Detta råa tilltal riktades till vår gamle bekante Isaac, som,
präktigt klädd i en kappa besatt med spetsar och kantad med pälsverk,
ansträngde sig att skaffa plats på främsta bänken under galleriet
för sin dotter, den sköna Rebecka, som kommit till honom i Ashby
och nu hängde vid sin fars arm, ej litet förfärad öfver det misshag,
som hennes fars dristiga uppträdande öfverallt tycktes väcka. Men
fastän vi vid andra tillfällen ha sett Isaac ganska rädd af sig, visste
han, att han för tillfället ej hade något att frukta. Han kände sig
under nuvarande omständigheter ovanligt trygg, ty han visste, att prins
Johan just stod i begrepp att upptaga ett stort lån hos judarne i York.
Dessa betraktelser gjorde juden dristig, och han fortfor med sitt
förehafvande och knuffade till den normandiske kristne utan att fråga
efter hans börd, hans rang eller hans religion. Den gamle mannens
klagan väckte emellertid de omkringståendes harm. En af dem, en
bredaxlad och undersätsig odalbonde, som var klädd i en grön
Lincolndräkt och hade tolf pilar i sitt bälte, skärpspänne af silfver och
en båge af sex fots längd i handen, vände sig hastigt om, och
medan hans ansikte, som genom träget vistande i fria luften blifvit
brunt som en hasselnöt, blef ännu mörkare af vrede, rådde han
juden att komma ihåg, att all den rikedom han hade vunnit genom
att suga blodet ur sina olyckliga offer, endast hade gjort honom
uppsvälld som en etterspindel, hvilken man kunde låta bli att se åt, så
länge han höll sig i en vrå, men som skulle bli krossad, om han
vågade sig fram i dagens ljus. Denna varning, som uttalades på
normand-engelska i bestämd ton och med sträng min, föranledde
juden att ängsligt dra sig tillbaka, och han skulle sannolikt ha helt
och hållet aflägsnat sig från ett så farligt grannskap, om ej allas
uppmärksamhet plötsligt riktats på prins Johan, som i detta
ögonblick red innanför skranket, ledsagad af ett talrikt och brokigt följe,
bestående dels af lekmän, dels af andlige, hvilkas dräkt var lika ljus
och hvilkas sätt var lika muntert som deras följeslagares. Bland
dessa var priorn af Jorvaulx i den mest lysande dräkt, hvari en
prelat kunde visa sig. Resten af prins Johans följe bestod af de
mest omtyckta anförarne för hans legotrupper, några roflystna
baroner samt flera tempelherrar och Johanniterriddare.
Här må anmärkas, att riddarne af dessa, bägge ordnar ansågos
för fientligt sinnade mot kung Richard. Den välbekanta följden af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
