Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna oenighet var, att Richards upprepade segrar förblefvo utan nytta, att hans romantiska försök att eröfra Jerusalem misslyckades, och att frukten af all den ära han hade vunnit krympt samman till ett osäkert vapenstillestånd med sultan Saladin.
Ledsagad af detta lysande följe, själf väl beriden och praktfullt klädd i karmosinrödt och guld, bärande på sin hand en falk och med hufvudet betäckt af en dyrbar pälsverksmössa, smyckad med en bård af ädelstenar, från hvilken hans långa, krusade hår föll ned och bredde sig öfver axlarna, tumlade han sig på en eldig grå häst
innanför skrankorna i spetsen för sitt muntra sällskap, skrattade högt och mönstrade med en kunglig granskares hela dristighet de skönheter, som prydde de höga gallerierna.
För dem, som ej tänkte djupt, voro prins Johans praktfulla
mantel, fodrad med det dyrbaraste sobelskinn, hans marokinstöflar och gyllne sporrar samt den värdighet, hvarmed han styrde sin gångare, tillräckliga att aflocka dem ett larmande bifall.
Medan prinsen muntert tumlade sin häst innanför skranket,
väcktes hans uppmärksamhet af den ännu ej alldeles dämpade rörelse, som Isaacs djärfva framträngande till de förnämligare platserna hade väckt. Prins Johans snabba blick igenkände ögonblickligen juden, men fängslades på ett långt behagligare sätt af Zions sköna dotter, som, förskräckt öfver larmet, klängde sig fast vid sin gamle fars arm.
Rebeckas utseende kunde verkligen ha tålt jämförelse med
Englands stoltaste skönheter, till och med då det bedömdes af en så erfaren kännare som prins Johan. Hennes växt var formfulländad och framhölls fördelaktigt af ett slags österländsk dräkt, som hon bar enligt det bland kvinnor af hennes stam gängse modet. Hennes turban af gult siden passade förträffligt till hennes mörka hy. Hennes spelande, glänsande ögon, hennes välformade örnnäsa, hennes pärlhvita tänder och hennes yppiga svarta lockar, som i små krusade slingor föllo ned på den vackra halsen och barmen, där dessa
ej doldes under en talar af det dyrbaraste persiska siden, på hvars purpurbotten blommor i sina naturliga färger voro upphöjdt inväfda — allt detta bildade ett så sällsynt vackert helt, att hon ej öfverglänstes af någon enda bland de unga flickor man såg i hennes omgifning. Af de pärlbesatta guldspännen, som sammanhöllo hennes klädningslif, voro de tre öfversta oknäppta på grund af värmen, och detta förhöjde taflans skönhet. Ett diamanthalsband af oskattbart värde blef därigenom synligt. En strutsfjäder, som var fästad i hennes turban medels ett med briljanter besatt spänne, utgjorde likaledes en sällsynt prydnad för den sköna judinnan, som var föremål
för hånfulla anmärkningar af de stolta damer, som sutto ofvanför henne, men också för hemligt afund af dem, som låtsade sig håna hennes stass.
»Vid Abrahams skalliga hjässa», sade prins Johan, »den där
judinnans skönhet måste vara alldeles lik den, som förvred hufvudet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
