- Project Runeberg -  Ivanhoe /
59

(1902) [MARC] Author: Walter Scott Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på den visaste kung, som någonsin left. Hvad säger du, prior
Aymer? Vid denne vise konungs tempel, som min ännu visare
broder Richard varit ur stånd att eröfra, hon är själfva bruden i Höga visan!»

»Sarons ros och dalens lilja», svarade priorn i inställsam ton. »Men ers nåd måste påminna sig, att hon ändå bara är en judinna.»

»Ah», fortfor prinsen utan att höra på honom, »och där är ju
också min tillbedjare af den orätta mammon. Vid S;t Marcus’
lekamen, min procentarefurste och hans vackra judinna skola ha en plats på galleriet. — Hvem är hon, Isaac? Är det din hustru eller din dotter, denna österländska houri, som du håller så fast under din arm, som om det vore din penningkista?»

»Min dotter Rebecka med ers nåds tillåtelse», svarade Isaac
med en djup bugning, icke på minsta sätt förlägen vid prinsens hälsning, hvari det dock fanns minst lika mycket hån som artighet.

»Du är en klok karl», sade Johan med ett skallande skratt,
hvari hans muntra följeslagare pliktskyldigast instämde. »Men antingen hon nu är din dotter eller din hustru, bör hon ha de förmåner, som hennes skönhet och dina förtjänster berättiga henne till. Hvem sitter där uppe?» fortfor han och riktade sin blick uppåt galleriet. »Anglosaxiska lurkar, som sträcka ut sig, så långa de äro! Låt dem flytta sig tillsammans och bereda rum för min furste bland ockrare och hans sköna dotter.»

De, som sutto på den läktare, till hvilken detta förnärmande och ohöfliga tal riktades, voro Cedric anglosaxarens och hans frändes och bundsförvants, Athelstane af Coningsburghs, familjer. Den sistnämnde
var en person, som på grund däraf, att han härstammade från de sista anglosaxiska monarkerna i England, hölls i högt anseende bland alla de infödda anglosaxarne i norra England. Men med denna gamla kungasläkts blod hade också många af dess svagheter gått i arf till Athelstane. Han var en vacker karl, kraftfullt byggd och i blomman af sin ålder, men det saknades lif i uttrycket, hans blick var slö,
hans rörelser voro tröga och lata. Hans vänner försäkrade, att hans lättja ej berodde på bristande mod, utan endast på bristande tilltagsenhet; andra påstodo, att dryckenskapens last, som han ärft från sina förfäder, hade förslöat hans själsförmögenheter.

Det var till denne prinsen riktade sin befallning att göra plats för Isaac och Rebecka. Högeligen förvirrad öfver en tillsägelse, som den tidens seder och begrepp gjorde så kränkande, och motvillig att åtlyda den, spärrade han upp sina stora grå ögon och stirrade på prinsen med en förvåning, hvari det låg något ytterst komiskt. Men den hetsige Johan såg ej saken i detta ljus.

»Det anglosaxiska svinet», sade han, »antingen sofver han eller också bryr han sig inte om, hvad jag säger. — Kittla honom med er lans, de Bracy», sade han till en riddare, som red i närheten af honom, anföraren för en skara condottieri, d. v. s. ett slags

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:05:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ivanhoe/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free