- Project Runeberg -  Ivanhoe /
63

(1902) [MARC] Author: Walter Scott Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

artighetsvapen, d. v. s. med lansar, på hvilkas ända var fästadt ett stycke rundt, platt trä, så att det ej kunde uppstå någon annan fara än den, som härledde sig från sammanstötningen mellan hästar och ryttare; men om skölden vidrördes med den hvassa ändan af lansen, var det meningen, att riddarne skulle kämpa med skarpa vapen som i ett verkligt slag.

För det tredje: då de närvarande riddarne hade infriat sitt löfte därigenom, att hvar och en af dem hade brutit fem lansar, skulle prinsen utropa segraren i den första dagens tornering, hvilken som pris skulle mottaga en stridshingst af utmärkt skönhet och ojämförlig styrka, och förutom denna tapperhetslön tillkännagafs det nu, att han skulle ha den särskilda äran att utnämna skönhets- och kärleksdrottningen, af hvilken priset följande dag skulle utdelas.

För det fjärde förkunnades det, att det följande dag skulle bli en allmän tornering, i hvilken alla de närvarande riddarne, som åtrådde att vinna ära, kunde deltaga; de skulle då delas i två lika stora af delningar och kämpa manligt, tills prins Johan gaf tecken, att kampen skulle upphöra. Den utkorade skönhets- och kärleksdrottningen skulle då kröna den riddare, om hvilken prinsen dömde
att han stått sig bäst på denna andra dag, med en krona af tunna guldplåtar formade som en lagerkrans. På den andra dagen upphörde riddarelekarna. Men följande dag skulle det öfvas bågskjutning, tjurfäktning och andra folkliga förlustelser till mera omedelbar förströelse för den stora hopen. På detta sätt bemödade sig prins Johan att grundlägga en folkgunst, som han dock alltid förspillde
genom någon obetänksam handling, hvilken kränkte folkets känslor och fördomar.

Stridsplatsen erbjöd nu ett i hög grad lysande skådespel. De
terrassformiga gallerierna voro fullsatta med allt livad som var förnämt, rikt och skönt i den norra och mellersta delen af England, och den mångfald af olika dräkter, som dessa högborna åskådare buro, gjorde synen lika glad som den var präktig.

Härolderna slutade sitt tillkännagifvande med det sedvanliga
ropet: »Largesse, largesse, tappre riddare!» och guld- och silfvermynt regnade ned öfver dem från gallerierna. Då drogo härolderna sig tillbaka från stridsplatsen, och ingen blef kvar inom skranket utom
stridsmarskalkerna, hvilka harneskklädda från topp till tå sutto till häst orörliga som statyer vid den andra ändan af banan. Den inhägnade platsen vid dess norra ända hade emellertid nu, hur stor den var, blifvit fullpackad med riddare, som önskade bevisa sin vapenduglighet mot utmanarne, och då man blickade ned på den från gallerierna, såg den ut som ett haf af böljande fjäderbuskar, blandade med blänkande hjälmar och höga lansar, vid hvilkas spets det
ofta var fästadt små vimplar af ungefär ett spanns bredd, som fladdrade i luften, då vinden tog fatt i dem, och förenade sig med fjäderbuskarnas oroliga rörelse om att ge scenen ökadt lif.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:05:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ivanhoe/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free