Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Åttonde kapitlet
- Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men den främmande ville ej begagna den fördel slumpen gaf honom; han lyfte sin lans, red förbi sin motståndare utan att röra honom, vände om sin häst och red tillbaka till andra ändan af stridsplatsen, hvarifrån han genom en härold erbjöd sin motståndare en ny dust. Detta tillbud afslog de Grantmesnil, i det han förklarade sig öfvervunnen genom sin motståndares ridderlighet.
Ralph de Vipont afslutade raden af främlingens triumfer, i det han blef kastad till marken med sådan kraft, att blodet strömmade ur hans näsa och mun och han bars sanslös från valplatsen.
Tusentals människors jublande bifallsrop hälsade prinsens och marskalkarnes enstämmiga dom, hvarigenom dagens pris tillerkändes den arflöse riddaren.
*
NIONDE KAPITLET.
Stridsmarskalkarne voro de första, som lyckönskade segraren,
och samtidigt bådo de honom aftaga sin hjälm eller åtminstone slå upp visiret, innan de förde bort honom för att mottaga priset för dagens tornering af prins Johans hand. Med all ridderlig artighet afslog den arflöse riddaren deras uppmaning, i det han förklarade, att han af skäl, som han meddelat härolderna, då han trädde inom
skrankorna, ej kunde visa sitt ansikte. Marskalkarne voro
fullkomligt tillfredsställda med detta svar, ty bland de talrika och besynnerliga löften, hvarmed riddarne på den tiden brukade binda sig, var intet vanligare än det, hvarigenom de förpliktade sig att förbli okända en viss tid eller tills de hade utfört någon särskild bedrift. Marskalkarne sökte därför ej tränga vidare in i den arflöse riddarens hemlighet, utan meddelade prins Johan, att segraren önskade förbli okänd, och bådo om tillåtelse att föra fram honom till hans nåd, så att han skulle få mottaga lönen för sin tapperhet.
Johans nyfikenhet hade väckts genom den hemlighetsfullhet,
hvarmed den främmande omgaf sig, och då han redan var missnöjd med utgången af torneringen, där de utmanande, som han skänkte sin gunst, besegrats af en riddare, svarade han marskalkarne stolt: »Vid glorian omkring den heliga jungfruns panna, denne arflöse riddare måtte ha mist icke allenast sina gods, utan också sin artighet, efter han vill visa sig för oss utan att blotta sitt ansikte. Veten I, mina
herrar», sade han, i det han vände sig om till sitt följe, »hvem denne tappre riddare kan vara, som uppträder så stolt?»
»Jag kan inte gissa det», svarade de Bracy, »ej heller hade jag trott, att det inom de fyra haf, som omsluta Britannien, fanns någon hjälte, som kunde kasta dessa fem riddare ur sadeln under en dags
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 20 20:05:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ivanhoe/0070.html
