- Project Runeberg -  Ivanhoe /
72

(1902) [MARC] Author: Walter Scott Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

oläget loftal öfver hans tapperhet lät öfverlämna till honom den stridshingst, som var utsatt som pris, bäfvade han för, att det från den pansarkladda gestaltens slutna visir skulle komma ett svar med Richard Lejonhjärtas djupa och respektbjudande röst.

Men den arflöse riddaren svarade icke ett ord på prinsens
beröm, för hvilket han tackade med en djup bugning.

Hästen infördes på stridsplatsen af två präktigt klädda svenner, och själfva djuret var utrustadt med full krigisk mundering, som dock knappt förhöjde det ädla djurets värde i kännares ögon. Den arflöse riddaren lade sin ena hand på sadelknappen, svingade sig upp på hästens rygg utan att använda stigbygeln, och svängande sin lans högt upp i luften red han stridsplatsen två gånger rundt och lät med fulländad ridkonst djuret visa sin gång och sina goda
egenskaper.

Medan man eljes lätt kunde ha trott, att denna förevisning
härledde sig af tom fåfänga, förstod man nu, att riddaren ville låta den furstliga gåfvan, hvarmed han hedrats, visa sig från en så fördelaktig sida som möjligt, och han hälsades åter med alla de närvarandes bifallsrop.

Emellertid hade den beskäftige priorn af Jorvaulx hviskande
påmint prins Johan om, att segraren nu måste visa sin goda smak i stället för sin tapperhet genom att bland de skönheter, som prydde gallerierna, kora den dam, som skulle intaga den för skönhets- och kärleksdrottningen resta tronen och följande dag öfverräcka torneringspriset. Prinsen gaf därför en vink med sin staf, då riddaren passerade förbi honom under sin andra ridt omkring stridsplatsen. Riddaren vände sig nu mot tronen, och i det han sänkte sin lans, tills spetsen var en fot från marken, stannade han orörlig, som om han väntade på prins Johans befallningar, medan alla beundrade den färdighet, hvarmed han ögonblickligen bragte sin eldiga gångare att stanna orörlig som en staty.

»Herr arflöse riddare», sade prins Johan, »eftersom det är det enda namn, hvarmed vi kunna tilltala er, det är nu er plikt liksom er rätt att utnämna den sköna dam, hvilken som ärans och kärlekens drottning skall intaga högsätet vid nästa dags fest. I fall ni som främmande i vårt land skulle kräfva andras bistånd till vägledning vid er dom, kunna vi endast säga, att Alicia, dotter till vår tappre riddare Valdemar Fitzurse, vid vårt hof länge ansetts som den första i skönhet liksom i rang. Emellertid är det er obestridliga rätt att tilldela hvem ni tycker denna krona. Lyft upp er lans!»

Riddaren lydde, och på dess spets hängde prins Johan en krans af grön atlas, omgifven af en ring af guld, hvars öfversta kant var besatt med pilspetsar och hjärtan, omväxlande som smultronbladen och kulorna i en hertigkrona.

Till den tydliga vink, han gaf angående Valdemar Fitzurses
dotter, hade prins Johan mer än en bevekelsegrund, hvilka alla hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:05:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ivanhoe/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free