Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»När han själf vågar lif och lem», sade Rebecka, »genom att
kämpa en så förfärlig kamp, kan man inte vänta, att han skall spara häst och rustning.»
»Barn», svarade juden litet häftigt, »du vet inte, hvad du säger. Hans hals och lemmar äro hans egna, men hans häst och rustning tillhöra — helige Jakob, hvad var det jag skulle säga? Ja, det gör det samma, det är en rask ung man. Se, Rebecka, nu drar han åter till strids mot filistéerna; bed, mitt barn, bed för den tappre unge mannens räddning och för den präktiga hästen och för den dyrbara rustningen. Du mina fäders Gud!» utbrast han åter. »Han har segrat, och den oomskurne filistéen har stupat för hans lans! I sanning, han skall ta deras guld och deras silfver och deras
stridshästar och deras munderingar af stål som lön och byte.»
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
