Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trumpeterna, medan härolderna utropade lady Rowena till skönhets- och kärleksdrottning för morgondagen och hotade dem, som ej visade hennes myndighet tillbörlig lydnad, med lämpliga straff.
Det uppstod litet mummel bland de normandiska damerna,
hvilka voro lika ovana att se en anglosaxisk skönhet föredragas framför dem, som de normandiska adelsmännen voro att lida nederlag i de riddarelekar, som de själfva hade infört. Men dessa utbrott af missnöje öfverröstades af folkets ljudliga rop: »Länge lefve lady Rowena, den korade rättmätiga skönhets- och kärleksdrottningen!» Och många på den nedre åskådareplatsen tillade: »Länge lefve den anglosaxiska furstinnan! Länge lefve den odödlige Alfreds ätt!»
Huru ovälkomna dessa rop än voro för prins Johan och hans
omgifning, såg han sig dock tvungen att stadfästa segrarens val, och i det han lät framföra sin häst, lämnade han sin tron, besteg sin gångare och red, ledsagad af sitt följe, åter in på stridsplatsen. Prinsen höll ett ögonblick under lady Alicias läktare, hälsade på henne och sade i det samma till sina ledsagare: »Vid den heliga jungfrun, om än riddarens vapenbragd har visat, att han har lemmar och muskler, har dock hans val bevisat, att hans ögon just
inte höra till de klaraste.»
Det var vid detta tillfälle liksom i hela hans lif prins Johans olycka, att han ej rätt förstod de mäns karaktär han önskade vinna. Valdemar Fitzurse kände sig snarare kränkt än smickrad öfver, att prinsen så öppet uttalade sin åsikt, att hans dotter blifvit förbigången.
Prins Johan sporrade sin häst och red fram till det galleri, där lady Rowena satt med kransen ännu liggande vid sina fötter.
»Mottag, sköna dam», sade han, »tecknet på er härskaremakt,
hvilken ingen hyllar uppriktigare än vi, Johan af Anjou; och om ni i dag värdigas, jämte edra ädla fränder och vänner, hedra vårt gästabud i Ashby Castle med er närvaro, få vi lära känna den härskarinna, som vi i morgon skola ägna vår tjänst.»
Rowena teg, och Cedric svarade å hennes vägnar på sitt
anglosaxiska tungomål:
»Lady Rowena är icke så mäktig ert språk, att hon kan
besvara er artighet eller på rätta "sättet deltaga i ert gästabud. Äfven jag och den ädle Athelstane af Coningsburgh tala endast våra fäders språk och öfva endast deras seder. Vi afböja därför med tack ers höghets inbjudan till gästabudet. I morgon skall lady Rowena intaga den hedersplats, till hvilken hon blifvit kallad genom den
segrande riddarens fria val, stadfästadt af folkets bifallsrop.»
Med dessa ord lyfte han upp kransen och satte den på Rowenas hufvud till tecken, att hon mottog den myndighet, som tilldelats henne.
»Hvad säger han?» sade prins Johan, som låtsade sig ej förstå det anglosaxiska språket, i hvilket han emellertid var mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
