Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då de bägge kämparne blifvit lika beväpnade med grofva
påkar, trädde de fram midt på den öppna platsen, för att dra största möjliga nytta af månskenet, medan röfvarena skrattade och ropade till sin kamrat: »Akta mjölvacken, mjölnare!» Denne grep om käppen på midten och svängde den omkring sitt hufvud på det sätt, som fransmännen kalla faire le moulinet, hvarefter han skrytsamt ropade: »Kom an, bondlurk, om du törs, annars skall du få smaka på en mjölnarnäfve!»
»I fall du är mjölnare», svarade Gurth oförskräckt och svängde sitt vapen på samma sätt, »så är du tjuf i dubbelt mått, och jag skall som ärlig man ge dig ett kok stryk!»
Därmed började striden, och i några minuter visade de bägge
kämparne sig jämngoda i krafter, mod och skicklighet; hvar och en parerade eller besvarade sin motståndares slag med blixtsnabb vighet. Mjölnaren trängde ursinnigt fram, slog växelvis med bägge ändarna af sitt vapen och försökte komma in på ett afstånd af käppens halfva längd, medan Gurth försvarade sig mot angreppet, höll bägge sina händer halfannan aln ifrån hvarandra och täckte sig genom att raskt flytta sitt vapen från hand till hand, så att han
beskyddade sitt hufvud och sin kropp. Så försvarade han sig, tills han märkte, att hans motståndare tappade andan; då riktade han med sin vänstra hand ett slag mot hans ansikte, och då mjölnaren sökte parera, tog han om käppen med bägge händerna, svängde den med hela sin kraft och gaf sin motståndare ett sådant slag på den vänstra sidan af hufvudet, att han ögonblickligen tumlade omkull i gräset, så lång han var.
»Det var bra och duktigt gjordt!» ropade röfvarena. »Ärlig strid och gamla England lefve! Anglosaxaren har räddat både sin pung och sitt skinn, och mjölnaren har funnit sin like.»
»Du kan gå din väg, min vän», sade anföraren till Gurth som
bekräftelse på den af hans folk uttalade domen, »och jag skall låta två af mina kamrater föra dig den bästa vägen till din herres tält och beskydda dig mot nattvandrare, som kanske ha ett mindre ömt samvete än vi, ty i en natt som denna är det många sådana ute och drifva. Akta dig emellertid», tillade han allvarligt, »kom ihåg, att du har vägrat säga oss ditt namn — fråga inte efter vårt och
försök inte upptäcka, hvilka eller hvad vi äro, ty gör du ett sådant försök, drabbas du af ett värre öde än du nu har råkat ut för.»
Gurth tackade anföraren för hans vänlighet och lofvade att
åtlyda hans förmaning. Två af röfvarena togo sina pikstafvar, bådo Gurth följa tätt efter dem och gingo med honom framåt en stig, som ledde genom snåret och öfver den ojämna terrängen, som gränsade därintill. Vid brynet af snåret tilltalade två karlar hans följeslagare, och efter att ha fått ett hviskande svar drogo de sig tillbaka in i skogen och läto dem gå förbi utan att ofreda dem. Af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
