Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
likhet i styrka hos de två afdelningar, som skulle stå emot
hvarandra.
Enligt häfdvunnet bruk skulle den arflöse riddaren betraktas
som anförare för den ena afdelningen, medan Brian de Bois-Guilbert, som ansågs vara den, som varit den näst bäste i går, utnämndes till förste riddare i den andra afdelningen. De, som varit utmanare jämte honom, hörde naturligtvis till hans parti, med undantag af Ralph de Vipont, som på grund af sitt fall ej kunde få på sig någon rustning. Det var ingen brist på framstående och förnäma sökande, som ville utfylla lederna å ömse sidor.
Ungefär femtio riddare voro inskrifna på hvardera sidan till
deltagande i kampen, då marskalkarne förklarade, att nu kunde ej flera antagas, till stor missräkning för många, som kommit för sent för att få vara med.
Vid tiotiden myllrade hela slätten af herrar och damer till häst och fotgängare, som skyndade bort till torneringen, och kort därefter förkunnade en ljudlig trumpetfanfar ankomsten af prins Johan och hans följe, ledsagade af många af de riddare, som ämnade deltaga i torneringen, liksom äfven andra, hvilka ej hade denna afsikt.
Ungefär samtidigt anlände Cedric anglosaxaren och Rowena,
hvilka emellertid ej åtföljdes af Athelstane. Denne anglosaxiske herre hade klädt sin resliga gestalt i rustning för att taga plats bland de kämpande och hade till Cedrics stora öfverraskning valt att låta upptaga sig i tempelherrens parti. Anglosaxaren hade gjort sin vän
allvarliga föreställningar med anledning af dennes obetänksamma val af parti, men han hade endast fått det svar, som vanligen gifves af dem, som äro mera halsstarriga i att drifva igenom sin vilja än i stånd att bevisa dess förnuftighet.
Sin bästa, om icke enda grund till att sluta sig till Brian de Bois-Guilberts parti var Athelstane klok nog att behålla för sig själf. Fastän hans medfödda lättja hindrade honom från att göra sig något omak för att vinna lady Rowenas gunst, var han dock ingalunda känslolös för hennes behag och betraktade sin förbindelse med henne som en sak, som redan var obestridligen afgjord genom Cedrics och hennes öfriga vänners samtycke. Det hade därför varit med undertryckt harm den stolte, om än late herren till Coningsburgh hade sett segraren från föregående dag kora Rowena till föremålet för den heder det blef hans privilegium att tillerkänna henne. För att straffa honom för en hedersbevisning, som tycktes inkräkta på hans egen rätt som friare, hade Athelstane, som litade på sin styrka och hvilken åtminstone de, som smickrade honom, tillskrefvo stor vapenfärdighet, beslutat att icke allenast beröfva den arflöse riddaren sitt mäktiga bistånd, utan också, om tillfälle erbjöds, låta honom få göra bekantskap med hans stridsyxa.
Så snart prins Johan märkte, att dagens utkorade drottning var anländ, antog han den höfviska min, som klädde honom så väl, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
