Ivanhoe / 91 (1902) Author: Walter Scott Translator: Ernst Lundquist Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

red emot henne. Han af tog sin barett, steg af hästen och hjälpte Rowena ur sadeln, medan hans ledsagare samtidigt blottade sitt hufvud och en af de förnämsta steg af hästen för att hålla hennes gångare.

»Sålunda», sade prins Johan, »ge vi ett pliktskyldigt exempel på vördnad för kärlekens och skönhetens drottning och föra henne själfva till den tron hon i dag skall bekläda. Mina damer», sade han, »följen er drottning, så sant I önsken en dag vinna samma heder.»

Med dessa ord förde prins Johan Rowena till hedersplatsen midt för hans egen plats, medan de skönaste och förnämsta af de närvarande damerna följde efter henne för att få plats så nära som möjligt intill sin tillfälliga härskarinna.

Så snart Rowena tagit plats, hälsade musikens toner, som halft öfverröstades af mängdens rop, henne i hennes nya värdighet. Solen lyste varmt och klart på de blanka vapen, som fördes af bägge partiernas riddare, hvilka fyllde de bägge motsatta ändarna af stridsplatsen och ifrigt rådplägade om, hur de bäst skulle uppställa sin slagordning och föra kampen.



Härolderna bjödo därpå tystnad, medan lagarna för torneringen upplästes. Dessa voro till en viss grad ägnade att minska kampens faror, en försiktighet, som var så mycket nödvändigare, som kampen skulle föras med skarpa svärd och spetsiga lansar.

Det var därför de kämpande förbjudet att stöta med svärdet,
de fingo endast hugga. En riddare, tillkännagafs det, kunde använda en klubba eller stridsyxa efter behag, men dolken var ett förbjudet vapen. En riddare, som kastats af hästen, kunde fortsätta kampen till fots med hvilken som helst af det motsatta partiet, som befann sig i samma belägenhet, men det var förbjudet för riddare till häst att angripa honom. Då en riddare kunde tränga sin motståndare bort till ändan af stridsplatsen, så att han vidrörde palissaderna med
sin kropp eller sina vapen, var en sådan motståndare förpliktad till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>