Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Tolfte kapitlet
- Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag skänker dig denna krans, herr riddare, som den tapperhetslön, hvilken bestämts för segraren i dag.» Hon tystnade ett ögonblick, men tillade sedan med fast och bestämd ton: »Och på en värdigare kunde en riddarekrans aldrig sättas.»
Riddaren böjde sitt hufvud och kysste den sköna drottningens
hand, af hviiken hans tapperhet hade fått sin lön, men därpå sjönk han ännu djupare ned, och snart låg han utsträckt för hennes fötter.
Det blef allmän bestörtning. Cedric, som blifvit stum af
öfverraskning, då han nu återsåg sin bortjagade son, ilade fram liksom för att skilja honom från Rowena. Men detta hade redan ombesörjts af marskalkarne, som gissat orsaken till Ivanhoes svimning och skyndat sig att aftaga rustningen. De sågo då, att spetsen af en lans trängt igenom hans bröstharnesk och vållat honom ett sår i sidan.
*
TRETTONDE KAPITLET.
Knappast hade Ivanhoes namn tillkännagifvits, förr än det flög från mun till mun med all den fart, hvarmed ifvern kunde nämna det och nyfikenheten höra det. Det dröjde ej länge, förr än det trängde fram till den krets, som omgaf prinsen, hvars panna rynkade sig, då han hörde denna nyhet. Han såg sig emellertid om med hånfull min och sade: »Mina herrar och särskildt ni, herr prior, hvad är er åsikt om det de lärda lära oss om välvilja och ovilja? Mig tycks, att jag förnam närvaron af min brors älskling, till och
med då jag minst anade, hvem denna rustning inneslöt.»
»Front-de-Boeuf måste bereda sig på att lämna tillbaka länet
Ivanhoe», sade de Bracy, som efter att på hedrande sätt ha deltagit i torneringen lagt sin sköld och hjälm å sido och åter blandat sig med prinsens följe.
»Ja», yttrade Valdemar Fitzurse, »denne bålde riddare kommer
nog att kräfva tillbaka den borg och det gods, som Richard gaf honom och som ers höghet sedan frikostigt har skänkt till Front-de-Boeuf.»
»Front-de-Boeuf», svarade prins Johan, »är en man, som är mera villig att sluka tre sådana gods som Ivanhoes än att lämna ett af dem ifrån sig.»
Valdemar Fitzurse, hviiken af sin nyfikenhet dragits bort till det ställe, där Ivanhoe dignat ner, kom nu tillbaka. »Den tappre riddaren», sade han, »kommer sannolikt inte att vålla ers höghet stort besvär och skall säkert låta Front-de-Boeuf lugnt behålla, hvad han har fått — han är svårt sårad.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 20 20:05:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ivanhoe/0100.html
