Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Och så det mod och den manhaftighet», sade Brian de
Bois-Guilbert, »hvarigenom de utmärkte sig vid Hastings och
annorstädes.»
Medan hofmännen småleende följde prinsens exempel och
utsände en hånets pil mot Cedric, blossade anglosaxarens ansikte allt mer och mer af harm, och han såg från den ene till den andre med en ursinnig blick, som om den raskhet, hvarmed de många förolämpningarna följde på hvarandra, hindrade honom från att svara på hvar och en särskildt, eller liksom en jagad tjur, som, omringad af sina plågoandar, ej vet, hvem af dem han först skall utköra till
föremål för sin hämnd. Ändtligen tog han till ordet med af vrede halfkväfd stämma, och i det han vände sig om till prins Johan som den, hvilken gifvit signalen till de förolämpningar, som tillfogats honom, sade han: »Hvilka dårskaper och laster vårt folk än gjort sig skyldigt till, skulle den anglosaxare ha blifvit ansedd för en niding, som i sin egen sal och medan hans egen bägare gick rundt, behandlat eller tillåtit andra att behandla en fredlig gäst så, som ers höghet i dag har sett mig bli behandlad; och hvilka missöden våra förfäder än haft på valplatsen, så borde åtminstone de tiga», — vid dessa ord såg han på Front-de-Boef och tempelherren —, »som under några få timmar om och omigen kastats ur sadel och stigbyglar af en anglosaxares lans.»
»Håll nu inne med ert hån, herrar riddare!» sade Fitzurse,
»och det vore bra», tillade han och vände sig till prinsen, »om ers höghet ville försäkra den hederlige Cedric, att man ej afsett att förnärma honom med skämtord, som måste låta illa i en främmandes öron.»
»Förnärma!» svarade prins Johan, i det han återtog sitt
förbindliga sätt, »jag hoppas ingen tror, att jag kunde önska eller tilllåta, att någon förnärmades i min närvaro. Jag tömmer nu min bägare för Cedrics eget väl, efter han inte vill dricka sin sons skål.»
Bägaren gick rundt under hofmännens hycklande bifall, som
emellertid inte gjorde det åsyftade intrycket på anglosaxaren. Han var ej af naturen synnerligt skarpsinnig, men de, som inbillade sig, att en sådan inställsam artighet skulle utplåna känslan af förnärmelse, underskattade dock i alltför hög grad hans själsförmögenheter. Han teg emellertid, då den kungliga bägaren åter gick rundt »för riddar Athelstane af Coningsburghs välgång».
Denne riddare bugade sig och visade sin erkänsla för den ära, som vederfors honom, genom att till svar därpå tömma en väldig bägare.
»Och nu, mina herrar», sade prins Johan, som började bli het
af det vin han druckit, »då vi nu ha gjort våra anglosaxiska gäster rättvisa, vill jag be dem återgälda vår artighet. Hedervärde than», fortfor han, i det han vände sig till Cedric, »våga vi be er namnge för oss en normand, hvars namn minst besudlar er mun, och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
