Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ränker. Endast få af dessa voro bundna vid honom af tillgifvenhet, ingen af personlig aktning. Det var därför nödvändigt, att Fitzurse förespeglade dem nya fördelar och påminde dem om hvad de redan hade mottagit. De unga, vilda adelsmännen lät han förstå, att de ostraffadt skulle kunna hängifva sig åt sina laster och utsväfningar, de äregiriga lofvade han ökad makt, de snikna ökad rikedom och större gods. Anförarne för legotrupperna fingo en gåfva i guld, ett
bevismedel, som hade det största inflytandet på deras sinne och utan hvilket alla andra skulle ha visat sig fåfänga. Löften utdelades med ännu större frikostighet än pengar af detta driftiga ombud; kort sagdt, ingenting lämnades oförsökt, som kunde bestämma de vacklande eller ge de vankelmodiga nytt mod. Kung Richards återkomst omtalade han som en tilldragelse, hvilken låg alldeles utanför sannolikhetens område; men då han af de ängsliga blickar och osäkra svar han fick förstod, att det var detta bekymmer, som mest tyngde på hans medbrottslingars sinnen, så behandlade han djärft denna händelse, om den verkligen skulle inträffa, som någonting, hvilket ej borde ändra deras politiska beräkningar. De flesta af dem lofvade
också att infinna sig vid det påtänkta mötet i York, för att vidtaga åtgärder till att sätta kronan på prins Johans hufvud.
Det var sent på kvällen, då Fitzurse, trött efter sina många
ansträngningar, men belåten med utgången däraf, återvände till borgen Ashby och där träffade de Bracy, som utbytt den festdräkt han burit vid gästabudet mot en kort, grön kolt, benkläder af samma tyg och färg, en skinnmössa, ett kort svärd, ett horn, som hängde i en öfver axlarna kastad rem, en båge i handen och en knippa pilar i bältet. Om Fitzurse träffat denna figur i ett af väntrummen, skulle han ha gått förbi honom i den tron, att det var en man af lifvakten,
men då han fann honom i den inre salen, såg han uppmärksammare på honom och igenkände den normandiske riddaren i en engelsk fribondes dräkt.
»Hvad är det för utklädsel, de Bracy?» sade Fitzurse litet
förargad; »är det tid till jullekar och maskerader, då vår herres, prins Johans, öde är nära sitt afgörande? Hvarför har du inte liksom jag varit bland dessa fega pultroner, hvilka kung Richards blotta namn förskräcker, liksom det påstås, att det skrämmer saracenernas barn?»
»Jag har skött mina affärer», svarade de Bracy lugnt, »liksom ni har skött edra, Fitzurse.»
»Jag skött mina affärer!» upprepade Valdemar. »Jag har varit
upptagen af prins Johans, vår gemensamme skyddsherres,
angelägenheter.»
»Som om du hade någon annan grund därtill, Valdemar», sade
de Bracy, »än den att främja ditt eget personliga väl. Seså, Fitzurse, vi känna hvarandra — ärelystnad är det, som drifver dig, nöjeslystnad är min driffjäder, och det passar för vår olika ålder. Prins
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
