Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om ni ännu en gång ser efter i källaren där borta, så skall ni finna, att jag har rätt i min förmodan.»
Eremiten svarade med en grimas, och i det han åter gick bort
till luckan, tog han fram en läderflaska, som väl kunde rymma två kannor. Han framtog också två stora bägare, gjorda af uroxhorn och beslagna med silfver. Då han på detta sätt anskaffat en god dryck att skölja ned kvällsmaten med, tycktes han anse, att ytterligare betänkligheter å hans sida voro öfverflödiga, och i det han
fyllde bägge bägarna och på anglosaxiskt vis sade: »Waes hael, riddar Latmask!» tömde han sin i ett drag.
»Drink hael, helige klerk af Copmanhurst!» svarade krigaren och gjorde sin värd besked i en lika bräddfull bägare.
»Helige klerk», sade den främmande, »jag kan inte annat än
förvåna mig öfver, att en man, som har sådana muskler och senor som du och som därtill ådagalägger en sådan begåfning som bordskamrat, kunnat komma på den tanken att gömma sig i denna vildmark. Enligt min åsikt är du mera skapad till att försvara en borg, äta kraftig mat och dricka starka drycker än till att lefva här af skidfrukter och vatten eller af skogvaktarens almosor. Vore jag som du, skulle jag skaffa mig både tidsfördrif och riklig föda af kungens rådjur. Det finns många präktiga hjordar i dessa skogar, och en råbock, som går till S:t Dunstans kapell, blir aldrig saknad.»
»Riddar Latmask», svarade klerken, »detta är farliga ord, och jag ber dig, låt slikt tal fara. Jag är en eremit, som är trogen mot kungen och lagen, och om jag dödade min herres och konungs villebråd, skulle jag vara säker på att komma i fängelse, ja, om inte min kåpa räddade mig, skulle jag löpa fara att bli hängd.»
»Icke desto mindre skulle jag, om jag vore som du, gå ut i
månskenet, då skogsfogden och skogvaktarne lågo i sin söta sömn, och då och då, medan jag läste min bön, skulle jag låta en pil flyga in i de flockar af bruna rådjur, som beta på gläntorna i skogen. Säg mig uppriktigt, helige klerk, har du aldrig öfvat sådant tidsfördrif?»
»Min gode Latmask», svarade eremiten, »du har sett allt af mitt hushåll, som kommer dig vid, och ännu litet mera än den man förtjänar, som skaffar sig härberge med våld. Tro mig, det är bättre att njuta det goda Vår herre sänder dig än att vara näs vist nyfiken på, hvarifrån det kommer. Slå i din bägare och drick, och det ber jag dig, tvinga mig inte genom flera närgångna frågor att visa, att du knappast kunde ha skaffat dig tak öfver hufvudet här, om jag på allvar velat sätta mig däremot.»
»På min ära», sade riddaren, »du gör mig nyfiknare än någonsin. Du är den mest gåtfulle eremit jag i mitt lif har träffat på, och innan vi skiljas, vill jag veta närmare besked om dig. Hvad dina hotelser angår, helige man, så skall du veta, att du talar med en man, hvars yrke det är att uppsöka faran, hvar helst den är att finna.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
