Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då ens väg korsas af en munk, en hare eller en tjutande hund, innan man har ätit sin nästa måltid.»
»Framåt!» sade Cedric otåligt. »Dagen är redan för kort till
vår resa. Hvad hunden angår, vet jag, att det är min förlupne träl Gurths racka, en odåga liksom hans herre.»
Med dessa ord reste han sig i stigbyglarna, förargad öfver detta afbrott i ridten, och sände sitt kastspjut efter den stackars Snappopp — ty det var Snappopp, som efter att ha spårat sin herre så långt på hans hemliga utflykt hade tappat hans spår här och nu på detta besynnerliga sätt gaf luft åt sin glädje öfver återseendet. Kastspjutet tillfogade djuret ett sår i öfre delen af ena fram benet och
hade så när spetsat det vid jorden, och Snappopp sprang tjutande bort. Gurths hjärta svällde, ty detta försök att döda hans trofaste följeslagare gjorde ett långt djupare intryck på honom än den hårda behandling han själf hade fått. Efter att förgäfves ha försökt lyfta upp handen till ögonen, sade han till Wamba, som då han såg, att hans herre var vid dåligt lynne, försiktigtvis dragit sig tillbaka till
eftertruppen: »Jag ber dig, gör mig den tjänsten att torka mina ögon med en flik af din kappa; jag har fått damm i dem, och jag kan för de här bojornas skull ej hjälpa mig själf.»
Wamba gjorde honom den begärda tjänsten.
Och den förtörnade svinaherden försjönk åter i en mörk
tystnad, som inga ansträngningar af narren kunde förmå honom att bryta.
Emellertid samtalade Cedric och Athelstane, som redo i spetsen för truppen, om landets tillstånd, om spliten inom den kungliga familjen, om fejderna och stridigheterna mellan de normandiska adelsmännen och om möjligheterna för, att de undertryckta anglosaxarne skulle kunna befria sig från normandernas ok eller åtminstone höja sig till nationell betydenhet och själf ständighet under det borgerliga krig, som efter all sannolikhet förestod.
Det hade länge varit Cedrics plan att utjämna den nu befintliga partidelningen bland anglosaxarne genom ett giftermål mellan Rowena och Athelstane. Denna hans käraste plan motverkades af den ömsesidiga böjelsen mellan hans myndling och hans son, och detta var den ursprungliga orsaken till Wilfred af Ivanhoes förvisning från fädernehemmet.
Denna stränga åtgärd hade Cedric vidtagit i hopp att Rowena
under Wilfreds frånvaro skulle svalna i sin kärlek, men i detta hopp hade han blifvit sviken, en missräkning, hvartill orsaken delvis kunde sökas i det sätt, hvarpå hans myndling hade blifvit uppfostrad. Cedric, för hvilken kung Alfreds namn hade en gudomlig klang, hade behandlat den enda ännu lefvande ättlingen af denne store härskare med så stor vördnad, att kanske ej ens en furstinna på den tiden
blef föremål för en sådan. Rowenas vilja hade i nästan allt varit en lag i hans hus, och Cedric själf, som tycktes ha beslutat, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
